Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för er med allt vad ni vet då är den värd hundra för mig
också vare sig jag vet eller inte vet.
— Jag ger dig trehundra, erbjöd Ladue desperat.
— Men jag resonerar fortfarande likadant. Oavsett allt det
jag inte vet så är den värd för mig precis lika mycket som
ni är villiga att betala.
Då gav Joe Ladue skamlöst upp. Han drog iväg med Ljusan
Dag från lägret och männen och berättade saker för honom
i förtroende.
— Det har kommit, sa han till slut. Jag har varken slammat
fram det eller använt vaskverk. Jag tog det i en vanlig
vask-panna. Hela påsen där i går. Tog det direkt från ytlagret. Det
säger jag dig, att man kan skaka loss det från gräsrötterna.
Och vad som kan finnas nere vid urberget i botten på bäcken,
det kan ingen veta. Men det är stort, fyndet, det säger jag
dig. Håll tyst med det och försök hitta rätt på ställena. Det
finns i fläckar. Men jag skulle inte bli förvånad om några av
dom där inmutningarna gav så mycket som femtiotusen. Det
enda felet är att det kommer fläckvis.
En månad förgick och Bonanza Creek fortfor att vara tyst.
Några få män hade mutat in men de flesta av dem hade gett
sig iväg ner till Forty Mile och Circle City. Det lilla fåtal som
trodde nog mycket på fyndet för att stanna arbetade hårt med
att bygga timmerkojor som skydd inför den kommande vintern.
Carmack och hans indianska släktingar höll på att bygga en
uppslamningstrumma och skaffa fallhöjd på vattnet. Arbetet
gick sakta för de måste såga till virket för hand från skogen.
Längre ner i Bonanza var en grupp på fyra män som hade
dragit in uppifrån floderna, Dan McGilvary, Dave McKay, Dave
Edwards och Harry Waugh. Det var en stillsam grupp som
varken bad om förtroenden eller gav dem och de levde för
sig själva. Men Ljusan Dag som hade hållit på att vaska
alldeles vid randen av Carmacks inmutning och där skakat loss
rent guld från gräsrötterna och som hade vaskat på ytan på
ett hundratal platser längs hela bäcken utan att finna
någonting var nyfiken att veta vad som fanns nere vid urberget. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
