Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade märkt hur de fyra tysta männen grävde ett schakt
alldeles bredvid strömmen och han hade hört deras fogsvans
sjunga när de sågade till virket för sina slamningstrummor.
Han väntade inte till dess han fick en inbjudan men han var
närvarande den första dagen de vaskade. När en enda man
hade skovlat i fem timmar såg han hur de fick fram tretton
och ett halvt uns rent guld. Det var guldsand från
knappnålshuvudstorlek till en riktig tolvdollars-nugget och de hade
tagit det nere vid urberget. Den första höstsnön föll den dagen
och polarvintern höll på att komma men Ljusan Dag hade inga
ögon för den döende kortlivade sommarens dystergrå tristhet.
Han såg sina syner bli verklighet. Åter växte hans gyllene
snöstad på den stora slätten. Man hade funnit guld vid
urberget. Det var det verkliga. Carmacks fynd var säkrat. Ljusan
Dag hade stakat upp en inmutning alldeles bredvid de tre han
hade köpt med sin tuggtobak. Det gav honom ett område
sexhundra meter långt som sträckte sig över hela dalgången.
När han den kvällen återvände till sitt läger vid Klondykes
mynning fann han Kama där. Den indian han hade lämnat i
Dyea. Kama förde årets sista post med sig i sin kanot. Han
hade tvåhundra dollar i guldstoff med sig och Ljusan Dag
lånade dem omgående. I gengäld lovade han att staka ut en
inmutning åt honom vilken Kama skulle registrera när han
passerade Forty Mile. När Kama nästa morgon gav sig iväg
förde han med sig flera brev från Ljusan Dag adresserade till
alla hans gamla kompisar neråt floden där de uppmanades att
komma upp omedelbart och staka ut. Liknande brev med
samma innehåll lämnades också till Kama från de andra männen
på Bonanza.
— Det kommer att bli den överjävligaste rusning man sett,
skrattade Ljusan Dag för sig själv när han försökte tänka sig
hur de upphetsade innevånarna i Forty Mile och Circle City
skulle slänga sig ner i stakbåtarna och kapplöpa hela vägen
uppför Yukon. Han visste att hans ord skulle bli obetingat
trodda.
När den första rusningen kom vaknade Bonanza Creek upp
och då började ett maratonlopp mellan ovederhäftighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
