Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tendelare hela området igenom. Vid varje bäck hade han rätt
att staka ut en inmutning, men han var rädd att slänga bort
sina chanser. Bara vid Hunker Creek stakade han ut en
inmutning. Han fann Bonanza Creek utstakad från källorna till
mynningen, och varje rännil och småbäck som flöt ut i den
var lika inmutad. Ingen satte stor lit till dessa små sidoflöden.
De hade mutats in av hundratals män som inte hade hunnit
komma i tid för Bonanza. Den som var minst tilltrodd var
Eldorado som flöt in i Bonanza just ovanför Carmacks
inmutning. Till och med Ljusan Dag tyckte illa om dess utseende
men han följde i alla fall sin aning och köpte hälften av
en lott för en halv säck mjöl. En månad senare betalade han
åtta hundra dollar för den bredvidliggande inmutningen. Tre
månader senare utvidgade han sitt område och betalade fyrtio
tusen för en inmutning och — även om det låg fördolt i
framtiden — han var förutbestämd att betala
etthundrafyrtio-tusen för en fjärde inmutning i denna bäck som sett minst
lovande ut.
Hela tiden ända sen han hade vaskat fram sjuhundra dollar
ur en enda panna och suttit på huk över den och funderat
hade han aldrig lagt handen vid hacka och spade. Som
han sa till Joe Ladue på kvällen efter den underbara
vask-ningen:
— Joe, jag kommer aldrig mer att arbeta hårt. Det är nu
som jag ska börja jobba med skallen. Jag kommer att skörda
guld. Guld växer bara man vet hur man bär sig åt och bara
man har utsäde. När jag såg på dom där sjuhundra dollarna
i botten på pannan då visste jag att jag äntligen hade
utsädet.
— Var kommer du att så det då? hade Joe Ladue frågat.
Och med en kraftig gest som innefattade hela landskapet
och även bäckarna bakom vattendelarna sa Ljusan Dag:
— Där. Och se bara hur jag gör det. Det finns miljoner
här för den man som kan se. Och jag har sett dom miljonerna
i eftermiddag. Jag såg dom när guldet plirade upp mot mig
från botten av vaskpannan och kvittrade: Är det inte Ljusan
Dag som har kommit till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
