Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bella kom in just innan floden blev isbelagd bytte han bort
en magasinstomt till Jack Kearns mot ett proviantförråd som
räckte hela vintern 1896 för hans män. Och den vintern när
svälten satte in och mjölet kostade två dollar halvkilot höll
han tre skift i arbete på alla fyra av sina Bonanzalotter. Andra
gruvägare betalade sina män femton dollar om dagen, men
han hade varit den förste att erbjuda arbete och varit den
förste att betala dem ett helt uns guld om dagen, resultatet
blev att hans arbetare var utvalda män som mer än väl tjänade
in sin högre lön åt honom.
En av hans vildaste chansningar togs tidigt under vintern
just när floden frusit till. Hundratals guldgrävare som följt
ruschen upp hade återvänt missbelåtna utför floden mot Forty
Mile och Circle City efter att ha stakat ut inmutningar i andra
bäckar än Bonanza. Ljusan Dag intecknade ett av sina upplag
ovaskad guldsand vid Bonanza hos Alaska Commercial
Com-pany och stoppade kreditivbrevet i sin påse. Sen spände han
för sina hundar och for iväg över isen med en sån hastighet
som bara han kunde hålla. En indian på nervägen, en annan
indian på hemvägen och fyra hundspann var hans rekord. Vid
Forty Mile och Circle City köpte han sen inmutningar i tjog.
Många av dem skulle visa sig fullkomligt värdelösa men ett
par av dem kom att bli än mer häpnadsväckande än någon av
inmutningarna på Bonanza. Han köpte från höger och vänster,
betalade ända från femtio dollar till femtusen. Den högsta
summan betalade han ut på Tivoli i Circle City. Det var en
inmutning högt uppe i Eldorado och när han gick med på det
pris som begärdes reste sig en gammal guldgrävare som hette
Jacob Wilkins och som just varit uppe och tittat på »älgbetet»
och gick ut ur krogen under det han sa:
— Ljusan Dag, jag har känt dig under sju år och du har
alltid verkat vettig. Ända till nu. Nu låter du ju dom råna dig
till höger och vänster. För det är vad det är — rån. Femtusen
för en inmutning på det där förbannade älgbetet är svindel.
Jag kan inte stanna kvar och se på hur du låter dig luras.
— Jag säger dig Wilkins, svarade Ljusan Dag Carmacks
fynd är så stort att vi bara inte kan fatta det ännu. Det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
