Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dum, men kärleken hade kommit och den hade förvridit
hennes livssyn, den hade fört henne upp till Klondyke och mot
självmord med en sådan kraft att hon kommit att hata just
den man som räddat hennes liv.
Nå, han hade undgått kärleken än så länge, på samma sätt
som han undgått smittkopporna. Dock var den precis lika
smittsam som koppor och en bra bit farligare. Den fick män
och kvinnor att göra så fruktansvärt vettlösa saker. Den var
som delirium tremens, men värre. Och om han själv smittades
skulle han kunna bli lika angripen som någon annan. Den var
galenskap, fullständig sinnesförvirring och dessutom smittsam.
En massa unga karlar var tokiga i Freda och ville gifta sig
med henne, men själv var hon tokig i någon karl på andra
sidan jordklotet och brydde sig inte ett skvatt om dem.
Men det var Oskulden som skulle komma att ge honom den
verkligt stora chocken. En morgon hittades hon död i sin stuga.
Hon hade skjutit sig genom huvudet och inte lämnat en rad
efter sig. Man började prata om det. Ett kvickhuvud gav röst
åt den allmänna opinionen genom att säga att hon kommit att
vistas alltför mycket i dagsljus. Hon hade tagit livet av sig för
hans skull. Det visste alla, och de sa det också.
Korrespondenterna skrev om det och än en gång gavs Ljusan Dag, Kungen
av Klondyke, sensationsartiklar i tidningarnas söndagsbilagor
nere i Förenta staterna. Oskulden hade ryckt upp sig, skrev
man, och det med rätta. Ty hon hade aldrig besökt en
dans-salong i Dawson City. När hon kom från Circle City hade hon
först börjat arbeta med att tvätta kläder, sen hade hon köpt
en symaskin och sytt parkas, pälsmössor och älghudshandskar
åt männen. Sen hade hon börjat arbeta som sekreterare på den
första Yukonbanken. Allt detta och mer därtill visste och
berättade man och alla var övertygade om att Ljusan Dag
visserligen var orsaken till hennes död, men att han inte bar någon
skuld till den.
Det värsta var att Ljusan Dag själv visste att det var sant.
Han skulle aldrig kunna glömma den sista kvällen han träffat
henne. Då hade han inte tänkt närmare på det men nu när han
efteråt funderade på det stod varje liten detalj fram klar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
