Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tärjournalister som hade fått hotellen på sin lott och under
tjugofyra timmar bestods han några korta notiser. Han flinade
mot sig själv, började se sig omkring och lära känna de nya
sakernas och människornas tillstånd. Han var mycket klumpig
och mycket självsäker. Utom det att hans elva miljoner gav
honom en stram ryggrad, hade han också en oerhörd säkerhet.
Ingenting gjorde honom blyg, inte heller skrämdes han av allt
det prål, den kultur och den makt som fanns runt honom. Det
var ett annat slags vildmark, det var alltihop, och det var
hans uppgift att lära känna den, de tecken, stigar och
vattenhål som tydde på goda jaktmarker och de usla flodsträckor och
leder som borde undvikas. Som alltid höll han undan för
kvinnorna. Han var fortfarande alltför skrämd för att våga
inlåta sig i närkamp med någon av dessa glittrande och
bländande varelser som hans miljoner ställde till hans förfogande.
De tittade och de längtade, men han gömde sin osäkerhet så
väl att han gav intryck av att röra sig med djärvhet bland dem.
Det var heller inte bara hans förmögenhet som drog dem till
honom. Han var så starkt manlig och en så ovanlig manstyp.
Han var ännu ung, knappa trettiosex, han såg påtagligt bra ut,
hade en magnifik styrka och en tillsynes gränslös virilitet, den
fria skogsmannagång som aldrig kan läras på stadstrottoarer
och hans svarta ögon som bar på stora vidder och ännu inte
var uttröttade av stadsbons trånga perspektiv drog många
undrande och nyckfulla kvinnoblickar till sig. Han såg det och
log igenkännande inom sig och mötte dem som faror med ett
behärskat uppträdande som var honom en större
självövervin-nelse än om de hade varit svält, köld eller översvämning.
Han hade kommit ner till Staterna för att delta i männens
spel, inte kvinnornas och han hade ännu inte lärt sig förstå
männen. De gjorde ett mjukt intryck på honom. En kroppens
mjukhet men dock anade han en hårdhet i deras affärer, men
en hårdhet under en yta av smidig mjukhet. Det slog honom
att det fanns något kattlikt hos dem. Han mötte dem på
klubbarna och undrade hur verkligt det kamratskap var som de
uppträdde med och hur snabbt de skulle spänna ut klorna och
klösa ut ögonen på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
