Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såna metoder inte. Där arbetade man på att utveckla landet,
organisera järnvägarna, öppna gruvor, göra de oändliga
naturrikedomarna tillgängliga. De måste spela högt och säkert.
»Dom har helt enkelt inte råd att komma med
bondfångar-knep», ansåg han.
Det var därför han beslöt sig för att lämna de små männen,
Holdsworth och hans gelikar i fred och även om han
fortfarande umgicks kamratligt med dem tillät han sig inte att bli
vän och kompis med någon. Han tyckte inte illa om de små
männen eller männen i Alta-Pacific. Han ville bara inte ha
dem som medspelare i det stora spel han ville spela. Vad det
stora spelet skulle bli, det visste inte ens han själv ännu. Han
väntade på det. Och under mellantiden spelade han ut låga
kort, deltog i flera bevattningsprojekt och höll ögonen öppna
efter den stora chansen när den skulle komma.
Det var därefter han träffade John Dowsett, den store John
Dowsett. Det hela var en lycklig tillfällighet. Det kunde inte
betvivlas. Ljusan Dag visste själv att det bara var ren slump
att han i Los Angeles hade hört att tonfisken gick till vid Santa
Catalina och att han for över till ön i stället för att återvända
direkt till San Francisco, som han hade planerat. Där träffade
han John Dowsett som vilade upp sig några dagar mitt under
en flygande inspektionsresa genom väststaterna. Naturligtvis
hade Dowsett hört talas om den fabelaktige Kungen av
Klon-dyke och de trettio miljoner han ryktades vara värd, och
säkerligen blev han också intresserad av denne man när han gjorde
bekantskap med honom. Någon gång under deras samvaro
måste han också plötsligt ha fått sin idé. Men han släppte inte
fram den, han föredrog att låta den mogna ordentligt. Därför
talade han i stora allmänna ordalag och gjorde sitt bästa att
vara förekommande och vinna Ljusan Dags vänskap.
Det var den förste verklige storman Ljusan Dag hade mött
privat och han blev glad och tjusad. Mannen präglades av en
så varm mänsklighet och demokratisk hjärtlighet att Ljusan
Dag fann det svårt att inse att detta verkligen var den store
John Dowsett, president i en hel rad banker,
försäkringsjob-bare, omtalad som allierad till Standard Oils chefer och väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
