Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i en stor hög på bordet, grävde åter med händerna och
fick fram ännu några buntar. Dessa la han på högen. Han
såg på en papperslapp som han drog upp ur rockfickan och
läste högt:
Tiomiljonertjugosjutusenfyrtiotvå dollar och sextioåtta cent
har jag fått mina utgifter till. Det får man naturligtvis dra
från vinsten innan vi kan börja räkna ut hur mycket vi tjänat.
Var är era siffror? Det måste ha varit en ini helvete stor vinst.
De tre männen såg förvirrade på varandra. Antingen var
han en större idiot än de hade antagit eller också spelade han
ett spel som de inte kunde räkna ut.
Nathaniel Letton vätte sina läppar och började tala:
— Det kommer ännu att ta några timmar, mr Harnish,
innan vi hunnit gå igenom hela affären. Mr Howison håller på
med uträkningen nu. Vi... ja... som ni sa så har det varit
en mycket tillfredsställande rensning. Kan vi inte ta och äta
lunch tillsammans och tala igenom det hela. Jag kommer att
låta kontorspersonalen arbeta under hela middagsrasten så att
ni kommer att ha gott om tid att hinna med ert tåg.
Dowsett och Guggenhammer såg nästan alltför påtagligt
lättade ut. Situationen började klarna. Det var under nuvarande
förhållanden lite förvirrande att vara instängda i samma rum
som denna muskulöse indianlike man som de hade rånat. De
hade ett otrevligt minne av allt vad de hört om hans styrka
och hårdhet. Om Letton bara kunde hålla honom stången
länge nog så att de kunde komma ut i den normalt
polis-bevakade yttervärlden utanför kontorsdörrarna skulle allt lösas
och Ljusan Dag visade alla tecken på att låta sig hållas undan.
— Det är jag verkligen glad åt att få höra, sa han. Jag
skulle verkligen inte ha velat missa det där tåget och ni har
verkligen gjort mig stolt, mina herrar, genom att låta mig
få vara med om den här affären. Men jag är likförbannat
väldigt nyfiken och jag skulle fruktansvärt gärna vilja veta, mr
Letton, vad ni tror att vi har tagit in. Kan ni inte bara ge
mig ett ungefärligt överslag.
Nathaniel Letton tittade inte bedjande på sina två vänner,
men i den korta pausen som följde på Ljusan Dags ord kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
