Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rades av bondfångeriet. Tiotusentals och hundratusentals
människor satt uppe om nätterna och planerade hur de skulle kunna
komma emellan arbetarna och de varor arbetarna producerade.
Det var affärsmännen. När de lyckades komma in mellan
arbetaren och hans produkt så tog de sig en bit av den åt sig
själva. Storleken av denna bit berodde inte på någon
likhetsregel utan bara på deras egen styrka och svinaktighet. Det var
hela tiden en fråga om att ta ut allt som kunde tas ut. Han
såg att alla i affärsspelet gjorde likadant.
En dag när han var vid gott humör efter att ha tagit en
stadig lunch och druckit en rad cocktails började han prata
med Jones, hisspojken. Jones var en mager, fullvuxen man
med okammat hår som på ett hätskt sammanbitet sätt tycktes
finna ett verkligt nöje i att förolämpa sina passagerare. Det
var detta som gjort att Ljusan Dag intresserat sig för honom
och det dröjde inte länge innan han fann vad som var felet
med honom. Enligt sin egen aggressiva definition var denne
proletär men han hade velat leva för att skriva. Då han inte
lyckades bli publicerad i tidskrifterna och tvangs söka sig något
uppehälle hade han kommit till den lilla dalen Petacha, som
inte låg fulla hundrafemtio kilometer från Los Angeles. Här
arbetade han under dagarna och tänkte skriva och studera om
nätterna. Men järnvägen tog ut allt som kunde tas ut. Petacha
var en ökendalgång och producerade bara tre ting: kor, ved
och träkol. Frakten till Los Angeles för en vagnslast kor
kostade åtta dollar. Detta, förklarade Jones, berodde på att korna
hade ben och kunde drivas till Los Angeles till en kostnad
som motsvarade vad järnvägen tog ut per vagn. Men veden
hade inga ben och järnvägen tog precis tjugofyra dollar per
vagnslast. Denna summa var noggrant uträknad, för om man
arbetade allt vad tygen höll under tolv timmar så fick
huggaren efter att fraktkostnaderna dragits ifrån
försäljningspriset i Los Angeles exakt en dollar och sextio cent. Jones hade
tänkt sig att slå sig fram i spelet genom att göra träkol av
veden. Hans kalkyler var tillfredsställande. Men också
järnvägen kalkylerade. Den satte frakten till fyrtiotvå dollar per
vagnslast träkol. Efter tre månader gick Jones igenom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
