Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pengar. Han var en stor kraftig bit, spelade fotboll, älskade
att jaga och ge sig ut i bergen. Men förolyckades när han
skulle rida in unghästar och sen blev det visst reumatism eller
nånting. Det ena benet är kortare än det andra och skrumpet.
Han måste gå på kryckor nu. Jag såg henne tillsammans med
honom en gång, på färjan. Läkarna har hållit på att
experimentera med honom under åratal och nu är han på franska
sjukhuset tror jag.
Alla dessa små upplysningar om miss Mason kom att öka
Ljusan Dags intresse för henne. Men hur mycket han än
önskade lyckades han inte bli bekant med henne. Han hade
funderat på att bjuda henne på lunch men det gick emot
nyodlarens inneboende hederlighet och det blev inget av tankarna.
Han visste att en karl med självkänsla och heder inte tog ut
sin stenograf till lunch. Visst hände sådana saker, han hade
ju hört det skämtsamma skvallret i klubben. Men han hade
aldrig satt såna karlar vidare högt och tyckte synd om
flickorna. Han hade en underlig uppfattning om att en man hade
mindre rättigheter över dem han hade anställda hos sig än
över bekanta och främlingar. Hade miss Mason därför inte
varit anställd hos honom var han övertygad om att han snabbt
skulle ha kunnat ta ut henne på lunch eller till teatern. Men han
tyckte att det var rena bedrägeriet när en arbetsgivare bara
därför att han köpt en viss mängd arbetstimmar per dag av
en anställd därför också tyckte sig ha någon som helst rätt över
resten av den anställdes dag. Det var bara en buse som gjorde
så. Det var inte renhårigt. Man drog bara fördel av att den
anställde var beroende av en för sitt levebröds skull. Den
anställde gick kanske med på det bara för att inte dra
på sig arbetsgivarens ilska. Gick inte med på det av egen
fri vilja.
I sitt eget fall kände han att en sådan påflugenhet skulle
vara speciellt motbjudande, då hon ju hade läst denna
förbannade journalists klondykebok. Hon måste ha en vacker
tanke om honom, hon som var en alltför högtravande flicka
för att vilja ha något att göra med en snygg och trevlig karl
som mr Morrison. Dessutom — och det låg egentligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
