Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kullarna tycktes kalla på honom. Den torra
försommarluften som var indränkt i solsken var som vin för honom.
Omedvetet drack han den i djupa drag. Tanken på tegelbruket var
motbjudande. Han var utledsen på alla affärsfrågor och de
skogbeklädda kullarna drog honom till sig. Han satt på en
häst, en god häst tyckte han, och det kom honom att tänka
på pojkårens ritter i Oregon. Han hade inte varit någon dålig
ryttare på den tiden och ljuden av bett i betsel och knarrande
i sadel kändes sköna för honom nu.
Han beslöt att först göra sin utflykt och sen inspektera
tegelbruket. Han red vidare upp mot sluttningen och letade efter
en väg som skulle leda fram mot kullarna. Han lämnade
landsvägen vid den första grind han stötte på och red i galopp
över en äng. Gräset stod midjehögt på båda sidor om den
lilla åkervägen och han drog in dess doft genom vidgade
näsborrar. Lärkan flög upp omkring honom och överallt hördes
mjuka toner. Vägens utseende visade att den använts för att
forsla lera till det nedlagda tegelbruket. Han lugnade sitt
samvete med att det ju var nödvändigt för hans inspektion och red
vidare till lertaget. Ett djupt ärr i slänten. Men han stannade
inte länge där, tog åter av mot väster och lämnade vägen.
Han kunde inte se en bondgård och kontrasten mot stadslivets
trängsel gjorde honom lycklig. Nu red han genom öppna
skogar med blomsterströdda gläntor till dess han kom fram till
en källa. Han låg på magen på marken och drack det klara
vattnet i djupa klunkar och när han sen såg sig om upplevde
han plötsligt med en chockartad intensitet världens skönhet.
Det var en ny upptäckt för honom, han märkte att han aldrig
förut riktigt sett den, han märkte också hur mycket han hade
glömt. Man kunde inte sitta mitt i storfinansen och behålla
kontakten med naturen. Och när han nu sög in luften,
utsikten och lärkornas fjärran drillar kände han sig som en
poker-spelare, vilken klivit upp från nattens långa spel och kommit
ut ur den kvava rumsluften för att känna morgonens friskhet.
Just där kullarna reste sig råkade han på en sammanstörtad
gärdsgård. Dess utseende tydde på att den måste vara minst
fyrtio år gammal. Någon pionjär måste ha byggt den när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
