- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
163

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slagit sig på lantbruk efter det att guldruschen gått förbi. Här
var skogen tät, men fri från undervegetation. Den blå himlen
skymdes av trädkronornas valv som han red fram under. Han
kom in i ett område på flera tunnland där eken, manzanitan
och madronon ersattes av ståtliga rödvedsträd. Vid foten av
en brant kulle fann han en storslagen klunga rödvedsträd som
verkade ha samlat sig omkring en liten porlande källa.

Han stannade för bredvid källan reste sig en vild
Kalifornia-lilja. Det var en underbar blomma som växte där i långskeppet
till den katedral de höga träden byggt. Den var minst två och
en halv meter hög, dess stam var rank, grön och kal ända till
dess den sprang ut i ett regn av snövita, vaxmjuka klockor.
Det fanns hundratals blommor, alla från en stam, lika fint
upphängda och lika eteriskt bräckliga. Ljusan Dag hade aldrig
sett något liknande. Sakta gick hans blickar från blommorna
till allt det som fanns omkring honom. Han tog av sig hatten
med en nästan religiös känsla. Detta var annorlunda. Här fanns
inte rum för förakt och ondska. Detta var rent och vackert —
någonting han kunde känna respekt för. Det var som en kyrka.
Atmosfären var heligt lugn. Här kände en människa hur det
ställdes högre krav. Detta och mycket mer upplevde Ljusan
Dag när han såg sig om. Men det var inte en utformad tanke.
Han bara kände det utan att alls tänka.

På branten alldeles ovanför källan växte små
jungfruhårs-ormbunkar under det att det högre upp var stora ormbunkar
och buskar. Väldiga mossövervuxna vindfällen låg här och där.
de sjönk sakta ner och assimilerades av skogsmyllans jämna
yta. Längre bort i en klunga vältrade sig vildvin och kaprifol
i grönt uppror kring knotiga gamla ekar. En grå skogsekorre
klättrade ut på en gren och såg på honom. Någonstans ifrån
hördes en hackspett. Dess ljud störde inte platsens mjuka
tystnad och dämpade vördnad. De tysta skogsljuden hörde hit, de
gjorde ensligheten fullkomlig. Källans svaga bubblande porl
och skogsekorrens grå rörelseblixt var måttstockar med vilka
tystnaden och den orörliga vilan kunde mätas.

— Man kunde vara miljoner mil bort, viskade Ljusan Dag.
Han tjudrade hästen och vandrade till fots bland kullarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free