Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras krön täcktes av hundraåriga granar och deras slänter var
inklädda med ek och madronos och järnek. Men den lilla
djupa ravinen som vindlade mellan kullarna behärskades av
de perfekta rödvedsträden. Han fann här igen framkomlig väg
för sin häst, återvände till liljan bredvid källan. Snubblande
■och snavande ledde han hästen vid tygeln uppför kullens
brant. Och överallt låg ormbunkarna som en matta under
hans fötter, skogen vandrade bredvid honom och slog sina
valvbågar över honom, och hela tiden kände han den rena
njutningens sötma smyga sig över sinnena.
Vid krönet kom han in i en förunderlig klunga unga
madronos med sammetsmjuka stammar och därefter ut på en öppen
slänt som ledde ner i en liten dalgång. Solskenet var först
nästan bländande starkt och han stannade för att vila, han
flämtade av ansträngning. Förr hade han aldrig känt en sådan
andnöd och en sådan muskeltrötthet efter en så liten klättring
uppför en brant. En liten bäck rann utför den lilla dalen
genom en liten äng som hade en knähög matta gräs insprängd
med blå och vita kärleksblomster. Sluttningen var täckt av
hyacinter och mariposaliljor. Hästen tog sig försiktigt hasande
utför den.
Ljusan Dag korsade bäcken och följde en knappt skönjbar
kostig över en låg klippås och genom en vildvinsprunkande
manganitaskog ut i ännu en liten dalgång genom vilken ännu
en liten ängsomgärdad bäck flöt fram. En hare flög upp från
en buske alldeles framför hästen, den skuttade upp långs
bäcken och försvann i buskarna vid andra sidan dalen. Ljusan
Dag såg beundrande på den när han red vidare mot
ängs-randen. Här skrämde han upp en mångtaggad dovhjort som
såg ut att susa fram över ängen och susa över gärdesgården
för att försvinna in i en trygg dunge därbortom.
Ljusan Dags förtjusning kände inga gränser. Han tyckte sig
aldrig ha varit så lycklig. Hans gamla skogsmannainstinkter
vaknade och han var fängslad av allt han såg, mossan på träd
och grenar, av misteln som hängde från ekarna, av
skogsmus-foon, av vattenkrassen som växte i bäckens lugna bakvatten,
av fjärilarna som fladdrade mellan skuggan och det skugg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
