- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
171

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den förbiilande sommardagens hälsosamma färg. Ljusan Dag
tyckte att han aldrig sett en människa se så tillfreds ut.

— Hur gammal är ni, far? frågade han.

— Åttiofyra, blev svaret. Jajamensan, åttiofyra och piggare
än de flesta.

— Ni måste ha skött om er väl, föreslog Ljusan Dag.

— Det vet jag inte. Inte har jag latat mig inte. Jag gick
över prärien med ett oxspann och sköt indianer år femtioett
och då var jag familjefar och hade sju ungar. Jag var väl
ungefär så gammal som ni är nu, eller nästan så gammal i alla fall.

— Tycker ni inte att det är lite ensamt här?

Den gamle mannen flyttade över mjölkspannen till andra
handen och tänkte efter.

— Det beror på, sa han sen orakelmässigt. Jag har aldrig
varit ensam annat än när gumman dog. Det finns ju folk som
känner sig ensamma när dom håller på att trängas bland
andra. Och jag är nog en sån, för dom enda gånger jag
känner mig ensam är när jag kommer till Frisco. Men dit reser
jag inte igen. Nej tack, inte om det så ska kosta mig livet.
Jag har varit här i dalen sen år femtiofyra — jag var en av
dom första nybyggarna här efter spanjorerna.

Ljusan Dag smackade på hästen och sa:

— Godkväll då, far. Fortsätt bara. Ni har slagit dom flesta
ungdomar, förstår jag, och ni har nog sett en hel del av dom
begravas.

Den gamle mannen skrockade och Ljusan Dag red vidare,
han kände en ovanlig trivsel med världen och med sig själv.
Det verkade som om den gamla tillfredsställelsen från
färderna och lägren vid Yukon hade kommit tillbaka. Han kunde
inte glömma synen av den gamle nybyggaren som kommit
gående uppför stigen i solnedgången. Han var verkligen i
farten ordentligt för att vara åttiofyra. Ljusan Dag kände en lust
att följa hans exempel, men det stora hasardspelet i San
Francisco hejdade tanken.

— Nå, tänkte han, när jag blir gammal och lägger upp,
då ska jag slå mig ner på något sånt här ställe och då kan
stan dra åt helvete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free