Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de se att det hade varit en hård strid och att vildmarken
visade färska segertecken. Buskarna hade invaderat odlingarna,
små fält och delar av andra var oskurna, gräsbevuxna,
övergivna och överallt försökte de gamla gärdesgårdarna hålla sig
från att tumla till marken. Här slutade vägen vid en gammal
bondstuga omgiven av stora uthus. Bortom huset blockerades
all väg av det täta buskaget.
Han såg en gammal kvinna som höll på att mocka dynga
vid lagårdsplanen och höll in sin häst.
— Goddag mor, sa han, finns det inget karlfolk hemma
häromkring som kan göra det där för er?
Hon stödde sig mot grepen, tog ett tag i kjollinningen och
såg vänligt på honom. Han såg att hennes arbetsmärkta
väderbitna händer var valkade som en karls, knotiga med svullna
leder, och att hennes bara fötter var nerstuckna i kraftiga
manskängor.
— Inte en karl, svarade hon. Och var har du kommit ifrån
och hur har du kommit ända hit upp. Ska du inte kliva av,
binda hästen och ta ett glas vin.
Hon gick framför honom med långa jordarbetarkliv mot den
största byggnaden. När Ljusan Dag kom fram såg han en
handpress och all utrustning för vintillverkning i liten skala.
Det var alltför långt och vägen var alltför dålig för att man
skulle kunna forsla druvorna till de stora musterierna nere i
dalen, förklarade hon, och därför måste man pressa det själv.
»Man», meddelade hon, det var hon själv och hennes dotter.
Dottern var en fyrtioårig änka. Det hade gått lättare innan
sonsonen dött. Sonsonen hade gett sig iväg för att slåss med
vildarna i kriget på Filippinerna och där hade han stupat.
Ljusan Dag drack en hel mugg alldeles utmärkt Riesling,
han talade lite och fick ännu en mugg. Jodå, man höll sig
just över svältgränsen i alla fall. Hennes man och hon hade
odlat upp den här stats jorden år femtiosju och röjt den och
slitit på den sen dess ända till dess han dog, då fick hon
fortsätta. Inte för att slitet betalade sig, men vad skulle man göra?
Det var ju vintrusten som bestämde. Vinpriset var lågt. Det
där Rieslingvinet? Ja, hon lämnade ner det på järnvägsstatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
