Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då får ni väl igen för det här, sa han.
Men själv undrade han över Gud som tillät så många
idioter att födas och som inte hejdade det svindelspel som rånade
dem från vaggan till graven.
— Hur mycket sån där Riesling har ni?
Hon tittade längs raden av tunnor och räknade.
— Omkring tretusen liter.
Han tänkte på vad han kunde göra med det, funderade på
vilka han kunde ge det till.
— Vad skulle ni göra om jag betalade er tjugosju cent
litern för det? frågade han.
— Falla ner död på fläcken, tror jag.
— Nej, allvarligt talat.
— Köpa nya lösgommar, lägga nytt tak på huset och köpa
mig en ny kärra. Vägen tar livet av kärrorna.
— Och sen?
— Köpa mig en kista.
— Gott, det är ert, mor lilla, med kista och allt.
Hon såg misstroget på honom.
— Nej, jag menar det. Och här är femtio dollar som
handpenning. Bry er inte om att lämna kvitto. Det är bara dom
rika man inte kan lita på. Dom har så dåligt minne, vet ni.
Här är min adress. Ni ska bara lämna ner det till järnvägen.
Visa mig nu hur jag kommer igenom här. Jag vill upp till
toppen.
Han fortsatte vidare genom buskvegetationen, följde stigar
och arbetade sig sakta uppåt till dess han kom upp på krönet,
såg ner i Napadalen och bakom sig hade han Sonoma
Moun-tain.
— Det är ett vackert land, sa han, ett förbaskat vackert
land.
Han svängde av åt höger och tog fästigarna nedåt, han sökte
efter en annan väg ner mot Sonomadalen, men stigarna
tycktes dö bort och buskvegetationen växa sig än vildare med en
medveten ondska och även när han lyckades ta sig igenom här
och där var de djupa ravinerna och deras sidodalar alltför
branta för hans häst och han tvangs vända om. Men det fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
