Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljusan Dag flinade glatt när han svarade:
— Skaffar kunder åt ett privat lantbrevbärarföretag.
— Jag är då glad över att jag skrev det där brevet i dag,
fortsatte den lille mannen. Annars hade jag inte fått träffa er.
Jag har sett ert foto i tidningarna många gånger och jag har
ett gott minne för ansikten. Jag kände igen er ögonblickligen.
Jag heter Ferguson.
— Bor ni här i närheten? frågade Ljusan Dag åter.
— Jaadå. Jag har en liten stuga hundra meter in i
buskarna här och en vacker brunn och några fruktträd och
bärbuskar. Följ med och titta på det. Och brunnen är fantastisk.
Ni har aldrig druckit ett så gott vatten. Följ med och försök.
Ljusan Dag följde den ivrige och snabbgående lille mannen
till fots. Han ledde hästen genom den gröna tunneln och kom
plötsligt ut på en glänta, om man nu kunde kalla det glänta
där vildmarken och människans jordskrapande blandades. Det
var en liten hörna mellan kullarna som skyddades av
ravinmynningens branta väggar. Här stod flera stora ekar vilket
tydde på en bördigare jord. Årtusendens erosion uppe på
sluttningarna hade bildat detta lager fet mylla. Under ekarna, ja
nästan begravd under dem stod en grovt tillyxad, omålad stuga
vars stora veranda, möblerad med stolar och hängmattor tydde
på ett utomhussovrum. Ljusan Dags vakna ögon iakttog allting.
Gläntan var oregelbundet formad. Dess gräns följde noga
gränsen för den goda jorden och varje fruktträd, varje bärbuske och
till och med varje grönsaksstånd hade egen bevattning. Små
bevattningskanaler gick överallt och i några av dem rann
vatten.
Ferguson iakttog noga sin besökares ansikte för att se
tecken till gillande i hans ansikte.
•— Vad tycker ni om det?
— Vartenda jävla träd ar ju skött och vårdat som ett
spädbarn, skrattade Ljusan Dag, men den glädje och den
tillfredsställelse som lyste i hans ögon gjorde den lille mannen
tillfreds.
— Visst, vet ni, jag känner vartenda ett av dom där träden
som om de var mina egna söner. Jag har planterat dom, skött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
