Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonting att känna stolthet över, någonting att vårda som
en vacker och värdefull ägodel. I detta liksom i hennes sätt
att bära upp sina kläder jämförde han henne med hennes
assistent, med stenograferna han såg på andra kontor, med
kvinnor han såg ute på gatan.
— Hon är förbanne mig välskapt, sa han för sig själv, och
hon vet då hur hon ska klä sig och föra sig utan att bli prålig.
Ju mer han såg av henne och ju mer han trodde han visste
om henne, ju mer oåtkomlig tyckte han att hon var. Men
eftersom han inte hade någon tanke på att komma åt henne var
detta alls ingen otillfredsställande situation. Han var glad att
hon fanns på kontoret och han hoppades att hon skulle
stanna, det var ungefär det hela.
Åren förbättrade honom inte. Det liv han förde var inte
bra för honom. Han höll på att bli fet och mjuk, musklerna
var onödigt sladdriga. Ju mer cocktails han drack ju fler
tvangs han dricka innan han nådde den avsedda effekten. Den
hämning som kom honom att dämpas ned från den spända
hets i vilken han arbetade. Och utom drinkarna tog han vin
till maten, och tog whisky och soda efter middagen nere på
Riverside. Hans kropp led också av brist på motion, av brist
på anständig mänsklig kontakt angreps också hans moraliska
tåga. Eftersom han aldrig var en man som kunde dölja
någonting blev flera av hans eskapader omtalade. Så till
exempel hans fortkörning och hans nöjesresor till San José i sin
stora röda bil i sällskap med kamrater som påtagligen var
tvivelaktiga. Händelser som omtalades i pressen med löje.
Det fanns heller ingenting som kunde rädda honom.
Religionen hade han lämnat.
— För länge sen dött, var det enda han sa om den sortens
spekulationer. Han intresserade sig inte för mänskligheten.
Enligt hans grovhuggna sociologi var allting ett hasardspel.
Gud, det var denna snurriga, abstrakta galna sak som kallades
slump. Och bara det att man kunde födas antingen som en
idiot eller som en av rånarna, det var hasard det med. Slumpen
hade given och spädbarnen fick plocka upp de kort som de
getts. Protester tjänade ingenting till. Det där var deras kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
