Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 10 - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp spelet tidigt, de hade dragit kort som gav dem våldsam
död eller svält i Barents hav eller vidriga och långdragna
sjukdomar. Någras händer gav dem kungariken och oansvarig,
oförtjänt makt, andra gav ambition, oräkneligt välstånd, skam
och vanära eller kvinnor och vin.
Själv hade han fått en god hand. Även om han ännu inte
kunde se alla korten. Någon eller någonting kunde kanske
hinna upp honom än. Den vansinniga guden, slumpen, kanske
lurade fram honom mot ett sådant slut. Det behövdes bara
några olyckliga omständigheter och om en månad skulle
rånar-gänget dansa sin krigsdans runt hans ekonomiska as. Just
denna dag kunde han bli överkörd av en spårvagn eller en
skylt kunde ramla ner från ett hus och slå in skallen på
honom. Det fanns sjukdom också. De låg ständigt beredda,
slumpens dovaste skämt. Vem kunde säga när? I morgon eller
någon annan dag kunde en likförgiftning komma över honom
och dra ner honom. Där var doktor Bascom, Lee Bascom som
hade stått bredvid honom, talat och skrattat för en vecka sen.
Han hade varit hälsan och ungdomen själv. Tre dagar efter
var han död. Lunginflammation, hj ärtreumatism och gud vet
vad mer, mot slutet vrålade han ut sin smärta så det kunde
höras ett kvarter bort. Det hade varit fruktansvärt. Det hade
varit ett nytt uppslitande slag mot Ljusan Dags medvetande.
När skulle det bli hans egen tur? Vem kunde veta det? I
väntan på det fanns ingenting annat att göra än att spela ut de
kort han kunde se i sin hand och de var strid, hämnd, cocktails.
Högt över det hela satt slumpen flinande.
KAPITEL 11
Sent en söndagseftermiddag var Ljusan Dag i
Piedemont-bergen bakom Oakland på andra sidan bukten. Som vanligt
satt han i en stor bil, även om det inte var hans egen, för han
var Swiftwater Bills gäst. Swiftwater Bill var slumpens speci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
