Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ella skötebarn, han hade nu kommit ner för att göra slut på
den sjunde förmögenheten han hade slitit loss ur den frusna
polarjorden. En ökänd slösare som han var höll denna sjunde
förmögenhet som bäst på att dela samma öde som de
föregående sex. Det var han som i sitt första år i Dawson hade
gjort slut på en ocean champagne å femtio dollar flaskan. Det
var han som när han nästan gjort slut på sina pengar hade
gjort en corner på äggmarknaden, köpt upp hundratio dussin
efter tjugofyra dollar dussinet för att småjävlas med den
kvinna som gett honom på båten. Det var han som hade hyrt
extratåg mellan San Francisco och New York, betalat furstligt
för att få åka fort och brutit alla hastighetsrekord på sträckan.
Här var han nu igen, »Fans egen lyckovalp» som Ljusan Dag
kallade honom, och höll på att göra sig av med sin nya
förmögenhet med samma lätthet som förr.
Det var en glad tillställning och de hade gjort hela dagen
glad. De hade kört runt bukten från San Francisco, över San
José upp mot Oakland. De hade tre gånger tagits för
fort-körning men tredje gången hade de tagit fast polisen och
smitit med honom, och då de var oroliga att man hade kunnat
ringa till samhällena längs vägen och utfärda arresteringsorder
på dem hade de vikit in på småvägarna mellan bergen och nu
var de på väg mot Oakland på en ny väg. De diskuterade
högljutt vad de skulle göra med konstapeln.
-— Vi kommer fram till Blair Park om tio minuter, sa en
av männen. Hör hit Swiftwater, det finns en korsväg rakt
framför oss, det är en massa grindar på den men den
kommer att föra oss bakvägen rakt in i Berkeley. Sen kan vi komma
tillbaka till Oakland på andra sidan, smyga oss över på färjan
och sända tillbaka bilen i kväll med chauffören.
Men Swiftwater Bill kunde inte inse varför de inte skulle
komma in i Oakland över Blair Park.
Nästa ögonblick virvlade de genom en kurva och sidovägen
de inte skulle ta visade sig. Innanför grinden satt en ung
kvinna på en kastanj ebmn fux, hon lutade sig fram i sadeln och
höll just på att stänga grinden. Redan i första anblicken
tyckte Ljusan Dag att det var någonting underligt bekant hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
