- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
191

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom upptagen. Bob visade sig nämligen vara ett enda nystan
av nyckfullhet och motvallsegenskaper och tröttade ut sin
ryttare lika mycket som han själv tröttades ut av ryttaren. All
Ljusan Dags kännedom om hästar och all hans hästkänsla fick
komma till användning under det att Bob själv prövade
vartenda trick han kunde. När han upptäckte att språngremmen
inte satt så spänd som vanligt gjorde han en ren uppvisning
i att stegra sig och att gå på bakbenen. Efter tio hopplösa
minuter steg Ljusan Dag av och spände remmen varefter Bob
blev som en ängel. Han lurade Ljusan Dag helt. Invaggad i
tillförsikt satt Ljusan Dag efter en halvtimmas ridande i sakta
skritt med lösa knän och rullade en cigarrett, tyglarna låg över
Bobs manke. Oväntat snurrade Bob runt med blixtens
hastighet. Han vände på bakbenen med frambenen just ovanför
marken. Ljusan Dag fann sig själv hänga runt hästens nacke
med höger fot utanför stigbygeln. Bob tog tillfället i akt att
rusa längs vägen. Med en tyst förhoppning om att han inte
skulle råka möta Dede Mason återtog Ljusan Dag sin plats
och höll in hästen.

När de hade kommit tillbaka till samma fläck snurrade Bob
runt igen. Denna gång höll Ljusan Dag sig kvar i sadeln, men
bortsett från ett meningslöst ryck i tygeln gjorde han
ingenting för att hejda den. Han märkte att Bob snurrade åt höger
och beslöt att räta ut honom med en sporre på vänster sida.
Men så abrupt och så snabbt var piruetten att varningen och
handlingen nästan kom i samma ögonblick.

— Nå Bob, sa han till hästen samtidigt som han torkade
svetten ur ögonen. Jag erkänner att du är det mest förbannat
eldiga snabba kreatur jag någonsin sett. Jag antar att det bästa
sättet att klara dig är att hålla sporrarna bara alldeles
snuddande vid dig. Aj! Din jävel. För det ögonblick sporren
nuddade honom hade hans vänstra bakben sparkat fram och
klippt till stigbygeln ordentligt. Av nyfikenhet försökte Ljusan
Dag flera gånger sporra honom och varje gång träffades
stigbygeln av Bobs hov. För att följa Bobs exempel och göra det
oväntade högg Ljusan Dag plötsligt bägge sporrarna i honom.

— Du har visst aldrig blivit knäckt någon gång va, mum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free