- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
204

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stå skymd och se henne rida bort ur synhåll. När han sen vände
för att rida tillbaka till Oakland kom han att tänka på en sak
som fick honom att flina lite sorgligt.

— Och nu är det min sak att sköta mig och köpa det där
förbannade stenbrottet. Mindre kan jag inte göra för att få en
förevändning att hålla på att snoka omkring här i bergen.

Men stenbrottet var förutbestämt att glömmas bort för en
tid ty nästa söndag red han ensam. Den dagen kom ingen
Dede på sin kastanj ef ärgade fux på vägen från Berkeley. Inte
heller kom hon söndagen därefter. Ljusan Dag var utom sig
av otålighet och onda aningar även om han behärskade sig på
kontoret. Den samma gamla vanliga rutinen fortsatte där, även
om den nu var irriterande och kunde göra honom galen.
Ljusan Dag fann att han hade kommit in i ett gräl med den
värld som inte tillät en man uppträda mot sin stenograf så som
en man mot en kvinna. Vad hade man egentligen för glädje
av att äga miljoner? frågade han en dag skrivbordskalendern
när hon gått ut ur rummet efter en diktamen.

När den tredje veckan började lida mot sitt slut och ännu
en ödslig söndag väntade honom beslöt sig Ljusan Dag för att
tala, kontor eller inte. I enlighet med sin natur gick han rakt
på sak. Hon hade arbetat färdigt och höll på att samla ihop
sina pennor och sitt stenogramblock när han sa:

— Åh, en sak till, miss Mason, och jag hoppas att ni inte
tar illa upp om jag är ärlig och uppriktig. Ni har hela tiden
gjort intryck på mig av att vara en förståndig flicka och jag
tror inte ni kommer att ta illa upp över det jag kommer att
säga. Ni vet hur länge ni nu arbetat här på kontoret. Åratal,
eller åtminstone flera år. Och ni vet att jag alltid varit hederlig
och anständig mot er. Jag har aldrig försökt, hur säger man,
försökt dra fördel av min ställning. Just därför att ni arbetat
här på kontoret har jag försökt vara försiktigare än om ni inte
arbetat här på kontoret, ni förstår. Men det gör mig ju inte
till mindre människa för det. Jag är en ensling på sätt och
vis. Ta nu inte det som en bön om vänlighet från min sida.
Vad jag försöker säga er är bara att dom där två gångerna vi
varit ute och ridit har betytt så mycket för mig. Och nu hop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free