Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ni inte hade velat lära känna mig, om, ja om ni hade
trott att mina känslor skulle bli sårade bara därför att ni hade
ett hyggligt jobb hos mig ...
Här förlorade sig hans lugna resonemang om en möjlighet
med överväldigande skräck i en känsla av att det kanske var
mer än en möjlighet, att det var ett faktum och han förlorade
sin tanketråd.
— Nå, i varje fall är allt vad ni behöver göra att bara säga
ett enda litet ord och jag sticker. Och utan att vara arg på er,
det skulle bara vara en helt vanlig otur. Så var ärlig, miss
Mason, och säg mig om det är den egentliga orsaken. Jag har
nästan en känsla av att det är det.
Hon såg upp på honom, hennes ögon var plötsligt fuktiga,
till hälften av sårade känslor och till hälften av ilska.
— Ni är inte juste, ropade hon. Ni ger mig chansen att
ljuga för er och såra era känslor för att skydda mig själv
genom att bli kvitt er eller att slänga bort mitt skydd genom att
säga er sanningen när ni, som ni själv sa, bara skulle stanna
kvar och driva på.
Hennes kinder blossade, hennes läppar darrade men hon
fortsatte att se honom öppet i ögonen.
Ljusan Dag log buttert i tillfredsställelse.
— Jag är glad, miss Mason, verkligt glad över era ord,
sa han.
— Men ni kommer inte att ha någon nytta av dom. Jag
vägrar att låta er dra nytta av dom. Det här är vår sista ritt
tillsammans och ... här är grinden.
Hon red sin märr upp till grinden, böjde sig ner, hakade
upp grinden och följde den svängande grinden in på vägen.
— Nej, nej, ni får inte, sa hon när Ljusan Dag började
följa henne. Ödmjukt lydande drog han Bob tillbaka och
grinden svängde igen mellan dem. Men det fanns mer att säga och
hon red inte vidare.
— Hör hit, miss Mason, sa han med låg röst som skalv av
uppriktighet. Jag vill verkligen försäkra er en sak. Jag leker
inte med er. Jag tycker om er. Jag vill ha er och jag har
aldrig menat mer allvar i hela mitt liv. Det finns ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
