Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ohederligt i mina avsikter eller någonting sånt. Jag har helt
ärliga avsikter...
Men hennes ansiktsuttryck fick honom att hålla upp. Hon
var arg och hon skrattade på en gång.
— Det där sista skulle ni inte ha sagt, ropade hon. Det var
som på en äktenskapsbyrå. Avsikter, fullt ärliga, åstundan,
äktenskaps ingående. Men det är inte mer än vad som är rätt
åt mig. Det är väl vad ni menar med att driva på som hin
håle.
Solbrännan hade bleknat bort från Ljusan Dags hud sen
han kommit att leva stadsliv, så rodnaden syntes blodröd när
den kröp upp över halsen och sköljde ut över ansiktet. Inte
kunde han i sin fruktansvärda förvirring drömma om att hon
i det ögonblicket såg på honom med mer värme än någonsin
tidigare den dagen. Det tillhörde inte hennes erfarenheter att
få se fullvuxna karlar rodnande som småpojkar och redan
ångrade hon att hon blivit så överraskad att repliken fått skärpa.
— Men hör hit, miss Mason, började han, först sakta och
famlande men sen ökade hastigheten till dess att orden kom
i en så strid ström att de nästan blev osammanhängande.
— Jag är en grov karl. Det vet jag. Och jag vet att jag
inte vet mycket om någonting. Jag har aldrig fått någon
utbildning i fint sätt. Jag har aldrig hållit på och älskat förut
och jag vet inte hur man ska uppvakta mer än vad en idiot
vet. Vad ni ska göra är att försöka komma förbi alla dom
korkade orden och försöka få syn på karln bakom. Det är jag.
Och jag menar det riktigt, även om jag inte vet hur jag ska
göra.
Dede Mason hade ett lätt, fågelliknande sätt, hon fladdrade
nästan från stämning till stämning och med ens var hon full
av förkrosselse.
— Förlåt att jag skrattade, sa hon tvärs över grinden. Det
var inget riktigt skratt. Jag blev bara så överraskad och lite
sårad också. Ni förstår, mr Harnish, jag har aldrig ...
— Ni menar att ni inte är van vid ett sånt här frieri, sa
Ljusan Dag. Ett sorts mitt-i-farten,
tjänare-roligt-att-ses-vill-ni-inte-bli-min-frieri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
