Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spindelväv växte hans inflytande över henne. Utan att vara
påtagligt annat än i något enstaka ögonblick sveptes nätet från
Ljusan Dags personlighet om henne i varv på varv. Tråd efter
tråd i dessa hemliga och oanade band knöts fast. Det var dessa
trådar som kunde ha sagt henne varför hon svarat ja när hon
tänkt svara nej. På samma sätt kunde hon inte i framtiden ett
ögonblick när det gällde ett större avgörande bryta alla det
sunda förnuftets beslut och göra ännu ett oavsiktligt
medgivande?
Bland andra goda följder av Ljusan Dags växande umgänge
med Dede var att han inte drack lika mycket som förr. Hans
behov av alkohol minskade till dess att han själv la märke
till det. På sätt och vis var hon just den dämpande broms han
sökte. Tanken på henne var som en cocktail. Eller i alla fall
fungerade den kanske som ersättning för ett visst antal
drinkar. Genom påfrestningarna i hans onaturliga stadsliv och
under hans intensiva hasardspel hade han låtit sig drivas ut i
alkoholströmmen. Han måste för alltid bygga en vall som
kunde ge honom skydd mot denna ström, och Dede hade
blivit en del av detta skydd. Hennes personlighet, hennes skratt,
tonfallet i hennes röst, den ogripbara gyllene glöden i hennes
ögon, hennes figur, hennes klädsel, hennes hållning till häst,
varje hennes fysiska särdrag — han föreställde sig allt detta
om och om igen, funderade på det och det tjänade som
ersättning för mången drink eller grogg.
Trots deras allvarliga beslut var det dock något hemligt i
deras sammanträffanden. I verkligheten hade de stulit sig till
dessa möten. De red inte fräckt ut tillsammans inför all
världens ögon. Tvärtom möttes de alltid utan att ha åskådare, hon
red över den grindbemängda lilla vägen från Berkeley för att
möta honom halvvägs. Inte heller red de annat än ödsliga
stigar, föredrog att rida över den andra bergskedjan och röra
sig bland farmare på väg till kyrkan vilka inte skulle ha känt
igen Ljusan Dag ens från hans foto i tidningarna.
Han fann att Dede var en god hästkvinna, god inte bara
i sin ridstil utan också i sin uthållighet. Det fanns dagar då
de red hundra, hundratjugo, ja till och med hundrafyrtio kilo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
