Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nor före henne trodde hon att hon skulle kunna leka med elden
och ändå undgå den storbrand hon tände.
— Snart blir det vinter, sa hon bedrövat och lite
provocerande en dag. Och då blir det inte mer rida av.
— Men jag måste få träffa er i vinter i alla fall, ropade
han häftigt.
Hon skakade på huvudet.
— Vi har haft det väldigt trevligt och allt, sa hon och såg
med fast blick på honom. Jag kommer också ihåg ert fåniga
skäl för att vi skulle lära känna varandra, men det kommer
inte att föra någon vart. Det kan inte göra det. Jag känner
mig själv alltför väl för att ta miste.
Hennes ansikte var allvarligt, hon var angelägen att inte
såra honom, hennes blick vek inte från honom men i hennes
ögon fanns detta gyllenglödande ljus — denna könets avgrund
i vilken han nu inte längre var rädd att blicka ner.
— Jag har skött mig hyggligt, sa han. Jag frågar er om
jag inte har det. Och det har inte varit så lätt heller, det
kan jag säga er. Tänk efter bara. Inte en enda gång har jag
pratat om kärlek med er fast jag har hållit på och varit kär
i er hela tiden. Det är ganska mycket för att vara från en
karl som alltid varit van vid att få allting precis som han
vill. Jag är inte den som släpat benen efter mig när jag varit
på resa. Jag tror jag skulle slå Gud fader själv om det gällde
att svepa fram över isen. Och ändå har jag inte skyndat på er.
Jag antar att det räcker för att visa hur mycket jag älskar er.
Naturligtvis vill jag att ni ska gifta er med mig. Men har jag
sagt ett enda ord om det. Inte ett skvatt. Inte ett ljud har jag
släppt ur mig. Jag har varit tyst och skött mig trots att det
nästan gjort mig sjuk ibland det här att bara hålla tyst. Jag
har inte bett er att gifta er med mig. Jag ber er inte ens nu.
Inte därför att jag inte skulle vilja. Jag vet och vet det
ordentligt att ni skulle vara rätt hustru för mig. Men hur är
det för er? Känner ni mig tillräckligt väl för att kunna känna
er egen vilja? Han ryckte på axlarna och fortsatte:
— Jag vet inte och jag kommer inte att chansa på det nu.
Ni måste vara klar över om ni tror ni skulle kunna stå ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
