Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bli lyckliga men jag skulle inte kunna det. Och ju mer
jag brydde mig om en sån man ju olyckligare skulle jag bli.
Ni förstår, min vantrivsel skulle ju göra honom olycklig också.
Jag skulle göra ett misstag och han skulle göra ett lika stort
misstag han även om hans misstag inte skulle träffa honom så
hårt eftersom han i alla fall skulle ha sina affärer.
— Affärer! flämtade Ljusan Dag. Vad är det för fel på
mina affärer? Jag spelar hederligt. Det finns ingenting skumt
i dom. Och det är mer än vad man kan säga om de flesta
affärer vare sig om de stora bolagen eller de svindlande,
ljugande småhandlarna. Jag spelar rakt efter spelets regler och
jag behöver varken bedra eller bryta mitt ord.
Dede kände lättnad över att samtalsämnet förändrats och
att hon samtidigt fått en möjlighet att säga vad hon verkligen
tänkte.
— I det antika Grekland, började hon pedantiskt, ansågs
den man vara en god medborgare som byggde hus, planterade
träd... Hon fullföljde inte citatet utan drog istället snabbt
slutsatsen:
— Hur många hus har ni byggt? Hur många träd har ni
planterat ?
Han skakade avvaktande på huvudet ty han förstod ännu
inte vart hon syftade.
— Förra vintern till exempel, fortsatte hon, gjorde ni en
corner i kol.
— Den var bara lokal, skrattade han, bara lokal. Och jag
drog fördel av bristen på järnvägsvagnar och strejker i British
Columbia.
— Men ni högg inte fram något av detta kol själv. Trots
det lyckades ni pressa upp priset till fyra dollar per ton och
förtjänade grymt med pengar. Det var er affär. Ni tvang
fattiga människor att betala dubbelt för sitt kol. Visst spelade
ni hederligt, som ni säger, men ni körde ner era händer i deras
fickor och plundrade dem på deras pengar. Jag vet. Jag har
en kolkamin i mitt vardagsrum i Berkeley. Och i stället för
att få betala elva dollar tonnet för Rock Wellskol fick jag
betala femton dollar den vintern. Ni körde upp mig på fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
