- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
229

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

växte en förut? frågade Dede samtidigt som hon skrattade
hjärtligt åt hans hemlighetsmakeri.

Han stirrade fascinerat på henne. Hon hade ett så öppet och
pojkaktigt sätt att kasta huvudet bakåt när hon skrattade. Och
hennes tänder var en ständig glädjekälla för honom. De var
inte små, dock var de regelbundna och utan en skavank, han
ansåg att de var de friskaste, vitaste, vackraste tänder han
någonsin sett. Under flera månader nu hade han gått omkring
och jämfört dem med tänderna på varje kvinna han träffat.

Han kunde inte fortsätta förrän hon skrattat färdigt.

— Färjeförbindelserna mellan Oakland och San Francisco
är under all kritik, de sköts av det sämsta bolaget i Förenta
staterna. Ni far över varje dag. Sex dar i veckan. Det blir
tjugofem dagar i månaden, trehundra dagar om året. Hur lång
tid tar det för er att komma över? Fyrtio minuter om ni har
tur? Jag kommer att skeppa er över på tjugo minuter. Om det
inte är detsamma som att låta två minuter växa fram där det
bara växt en förut kan ni hugga huvudet av mig. Jag kommer
att spara in tjugo minuter åt er var tur. Det blir fyrtio minuter
om dagen, gånger trehundra, summa tolvtusen minuter om
året, bara för er, bara för en enda människa. Låt oss se, det
är hela tvåhundra timmar. Om jag nu spar in tvåhundra
timmar om året för tusentals andra människor — det är väl att
skörda va?

Dede kunde bara nicka andlöst. Hon hade smittats av hans
entusiasm även om hon inte hade någon ledtråd till hur denna
tidsinbesparing skulle kunna genomföras.

— Följ med, sa han. Låt oss rida upp på den där kullen
och när jag fått upp er till krönet där ni har lite utsikt så
ska jag prata förnuftigt.

En liten gångstig ledde ner i ravinens torra flodfåra, de
korsade den innan de kunde börja ta sig uppåt. Sluttningen
var brant och täckt av risiga snår och buskar i vilka hästarna
slant och kanade. Bob blev plötsligt trött på det hela, han
vände snabbt och försökte ta sig förbi Mab neråt. Märren
slungades åt sidan in i den tätare snårskogen där hon nästan
föll. När hon återfick balansen kastade hon hela sin tyngd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free