Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna väldiga investering i mark skulle inte kunna fullföljas
till sin avkastning på en månad, inte på två eller tre. Och så
komplicerad och så vidsträckt var affären att komplikationer
och svåra problem ständigt dök upp. Varje dag förde sina
problem med sig och när han löst dem på sitt vanliga
mästerliga sätt lämnade han kontoret i sin stora bil och andades
ut i lättnad i väntan på den kommande dubbla martinin.
Sällan drack han sig berusad. Hans fysik var alltför stark. Istället
blev han den allvarligaste typen av alkoholister, den stadigt
drickande, den som medvetet och behärskat dricker, den som
i genomsnitt förbrukar en betydligt större kvantitet alkohol än
den oregelbundet och våldsamt drickande.
Under sex veckor i följd hade han inte träffat Dede annat
än på kontoret och hade beslutat sig för att inte söka personlig
kontakt med henne där. Men den sjunde söndagen
övermannades han av sin längtan efter henne. Det var en stormdag.
Det blåste styv sydostlig kultje och den ena regnskuren efter
den andra svepte fram över staden. Han kunde inte hålla
tankarna borta från henne och ständigt såg han samma bild
framför sig; hon satt vid ett fönster och broderade. När det var
tid för att få upp den första formiddagsdrinken till sitt rum
tog han den inte. Han kände sig uppfylld av djärv
beslutsamhet, tittade i sin anteckningsbok efter Dedes telefonnummer och
begärde linjen.
Först svarade värdinnans dotter, men efter ett ögonblick
hörde han den röst han längtat efter att höra.
— Jag ville bara säga er att jag kommer ut för att hälsa
på er, sa han. Jag ville inte bara rusa dit utan att förbereda er.
Det är alltihop.
— Har någonting hänt? frågade hon.
— Det ska jag säga när jag kommer fram, svarade han
undvikande.
Han parkerade den röda bilen två kvarter från henne och
gick till fots fram till det trevliga, spåntäckta trevåningshus i
Berkeley där Dede bodde. Under ett kort ögonblick kände han
en inre tvekan men redan i nästa ögonblick ringde han på
dörrklockan. Han visste att det han nu gjorde var ett direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
