Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sina läppar. Men det fanns ingenting föraktfullt i 1
nes leende. Hon kunde vanligtvis se det komiska i varje
situation.
— Ja, det är ju i alla fall någonting man kan bygga på,
meddelade han. Ni måste ju börja någon gång för att komma
igång. I början tyckte jag bara bra om er och se vad det blev
av det. Ni kommer ihåg att ni sa att ni inte tyckte om mitt
sätt att leva. Nå, då ändrade jag på det med en gång. Jag
spelar inte som jag brukade. Jag har börjat med sånt som ni
kallar hederligt. Jag låter det växa fram två minuter där det
förut växte en, trehundratusen människor där det förut bara
växte upp hundratusen. Vid den här tiden nästa år kommer
det att växa två miljoner eucalyptus uppöver sluttningarna.
Tycker ni verkligen inte om mig lite mer än det allra minsta?
Hon lyfte blicken från sitt handarbete och såg på honom
när hon svarade:
— Jag tycker väldigt mycket om er, men ...
Han avvaktade ett ögonblick och väntade på att hon skulle
tala meningen till slut men när hon inte sa något mer fortsatte
han själv:
— Jag har ju ingen överdriven hög uppfattning om mig
själv så jag vet att jag inte skryter när jag säger att jag skulle
bli en ganska hygglig äkta man. Ni vet ju att jag inte är den
som går omkring och gnatar och finner fel. Jag förstår ju hur
det känns för en kvinna som ni att vara självständig. Men ni
skulle ju vara självständig om ni var min hustru. Jag skulle
inte binda er. Ni kunde få göra precis som ni själv ville.
Ingenting skulle vara gott nog för er. Jag skulle ge er allt ni
någonsin kunde önska er . ..
— Utom er själv, sa hon plötsligt, nästan hårt.
Ljusan Dag kände sig för ett ögonblick överrumplad.
— Det vet jag inte om det är rätt. Jag skulle vara hederlig
och ärlig. Och jag skulle vara trogen. Jag tycker inte något
vidare om att dela mina känslor.
— Det är inte det jag menar, sa hon. I stället för att ge
er själv till er hustru skulle ni ge er själv åt de trehundratusen
innevånarna i Oakland, åt era spårvägar och färjebolag, åt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
