Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina indianskt skarpsynta ögon. Det övervägande intrycket var
ett av värme, bekvämlighet och skönhet men han kunde inte
analysera det. Enkelheten tjusade honom, det var en dyrbar
enkelhet tänkte han och större delen av vad som fanns var
kvar från innan den tid då hennes far gjort bankrutt och
avlidit. Han hade aldrig förr förstått att uppskatta ett vanligt
skurgolv med några vargfällar på, men det slog i varje fall alla
världens mattor. Det var en gåta. Han kunde inte förstå att
folk kunde hitta på så mycket att skriva om. Att skriva
någonting eller läsa någonting var inte detsamma som att göra
någonting, och då han själv i första hand var en handlingsmänniska
var detta att göra någonting det enda som han kunde fatta.
Hans blick gick från den hukande Venus till ett litet tebord
med alla dess bräckliga och utsökta tillbehör och en skinande
kopparkittel med glödpanna. Glödpannor kände han inte till
och han undrade om hon gjorde i ordning supéer på denna,
supéer för någon av dessa studenter han hört ryktas om. Det
var ett par akvareller på väggen och han antog att hon målat
dem själv. Det fanns foton av hästar, av gamla mästare. Under
ett ögonblick fängslades han av Kristi begravning. Men
ständigt återvände hans blick till denna hukande Venus. Hans enkla
pionjärmedvetande tyckte att det var säreget att en fin ung
kvinna skulle ha ett så fräckt, nästan syndigt föremål utställt
i rummet. Men han lugnade sig själv med en trosbekännelse.
Eftersom det rörde sig om Dede så måste det vara fullkomligt
riktigt. Det var tydligt att sånt hängde ihop med kultur. Larry
Hegan hade liknande avgjutningar och foton i sin
boköver-svämmade lägenhet. Men Larry Hegan var ju annorlunda, det
fanns någonting osunt hos honom som Ljusan Dag alltid
kunde förnimma när han var i närheten under det att Dede å
andra sidan alltid var så robust sund, hon utstrålade en
stämning av sol och vind och vägdamm. Och om en så ren och
sund ung kvinna kunde ha en naken kvinna hukande sig i sitt
rum så måste det ju vara riktigt. Dede gjorde det riktigt. Hon
kunde nästan göra vad som helst riktigt. Dessutom fattade han
ju ingenting av kultur i alla fall.
Hon kom in i rummet igen och gick tvärs över golvet fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
