Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill ni gifta er med mig. Ni måste ju helt enkelt förklara det
där.
Han sträckte ut armarna och höll om henne och denna gång
gjorde hon inget motstånd. Hennes huvud var böjt och han
kunde inte se hennes ansikte men han hade i alla fall en känsla
av att hon grät. Han hade lärt att tiga är guld och han väntade
till dess hon skulle göra någonting. Nu hade det kommit så
långt att hon måste tala ut med honom. Det var han
övertygad om.
— Jag är inte romantisk, började hon och åter såg hon på
honom under det att hon talade. Det skulle kanske vara bättre
för mig om jag vore det. Då skulle jag kunna göra mina
dumheter och sen vara olycklig resten av mitt liv. Men mitt
avskyvärda sunda förstånd hindrar mig. Och det gör mig inte det
minsta mer lycklig.
— Jag fattar fortfarande ingenting, sa Ljusan Dag efter
att förgäves ha väntat på att få höra en fortsättning. Ni måste
helt enkelt säga mig vad det rör sig om och det har ni inte
sagt mig än. Ert sunda förnuft och er bön om att jag ska bli
pank är fullkomligt ofattbara för mig. Liten, liten, jag älskar
er helt enkelt och jag vill att vi ska gifta oss. Det är enkelt,
rakt och direkt. Vill ni gifta er med mig?
Hon skakade på huvudet och sen när hon talade verkade
hon bli arg, arg på ett sorgset sätt. Ljusan Dag förstod att
denna ilska riktades mot honom.
— Låt mig då förklara det hela och göra det lika enkelt
och klart som er fråga. Hon tystnade och tycktes leta efter ett
sätt att börja. Ni är ärlig och uppriktig. Vill ni att jag ska
vara så ärlig och så uppriktig som man inte anser att en
kvinna bör vara? Säga saker till er som kommer att såra er?
Att göra bekännelser som jag borde skämmas för? Att
uppträda på ett sätt som många karlar skulle kalla okvinnligt?
Armen som höll om henne tryckte henne uppmuntrande,
men Ljusan Dag sa ingenting.
— Jag skulle vilja gifta mig med er. Verkligen. Men jag
är rädd. Jag är stolt och jag är samtidigt ödmjuk över att en
man som ni verkligen bryr sig om mig. Men ni har för myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
