- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
262

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alaska spelade med viddernas faror. Ingen tilläts att fara så
snabbt och så långt som ni, att arbeta så hårt eller uthärda så
mycket. Ni håller inte igen någon gång, ni satsar allt i vad
ni än gör...

— Utan max, skrattade han ihågkommande.

— Men om ni bara skulle kunna spela älskaren ■— mannen
på samma sätt...

Hennes röst dog bort och en rodnad sköt upp över hennes
kinder när hennes fuktiga ögon blickade in i hans.

— Och nu säger jag inte ett ord mer, sa hon. Jag har ju
hållit en fullkomlig predikan.

Nu vilade hon öppet och hederligt i hans armar och båda
var omedvetna om stormen som tjöt om dem i allt starkare
och allt häftigare stötar. Det stora skyfallet hade ännu inte
nått dem men dimlika regnsjok blev allt vanligare. Ljusan Dag
var påtagligt förbryllad och han var fortfarande förbryllad när
han började tala.

— Jag är stängd. Jag är fullkomligt borta. Jag är
fullständigt bortkommen. Miss Mason — eller Dede för jag älskar att
kalla er för det. Jag erkänner villigt att det ligger en hel del
i vad ni säger. Som jag fattar det hela skulle ni gifta er med
mig om jag inte hade ett öre och om jag inte höll på att fetma.
Nej, jag skämtar inte. Jag fattar alltihop men jag försöker bara
dra ihop det lite. Om jag inte hade ett öre och om jag levde
ett sunt liv med all världens tid att älska er och vara en god
äkta man i stället för att vara nästan dränkt i affärer och allt
det, då skulle ni helt enkelt gifta er med mig.

Det är klart som dagen nu och ni har mer rätt än jag
någonsin fattat fömt. Ni har då verkligen öppnat mina ögon en
hel del. Men vad kan jag göra? Mina affärer har verkligen
fångat in mig ordentligt och tjudrat mig fast. Jag är bunden
till händer och fötter och kan bara inte komma upp och ströva
ut över de gröna fälten. Jag är som den karln som lyckades
fånga björnen i svansen. Jag kan inte släppa och jag vill ha
er och jag tvingas att släppa er.

Jag vet inte vad jag ska göra men någonting måste ju helt
enkelt hända. Jag kan inte förlora er. Jag kan bara inte. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free