Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 19 - Kapitel 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra fördel av tillfället Han tog henne bara under armen och
hjälpte henne över den svåraste terrängen.
— Det är förbaskat vackert land däruppe vid Glen Ellen,
sa han eftertänksamt. Jag önskar att ni kunde se det. I dungens
bryn föreslog han att det skulle vara bäst att de skildes åt där.
— Det här är i ert eget grannskap och folk kanske kan
börja prata.
Men hon insisterade på att han skulle följa henne ända fram
till hennes port.
— Jag kan inte be er stiga in, sa hon och sträckte fram sin
hand till avsked när de stod vid dörren. Vinden sjöng vilt
omkring dem i hårda häftiga stötar, men ännu höll regnet upp.
— Vet ni, sa han, på det hela taget är det här den lyckligaste
dagen i mitt liv.
Han tog av sig sin hatt och vinden slet och drog i hans
svarta hår när han fortsatte:
— Och jag är verkligen tacksam mot Gud eller vem eller
vad det än må vara som är ansvarig för att ni finns här på
denna jord. För ni tycker egentligen väldigt mycket om mig.
Det har gjort mig lycklig att höra er säga det idag. Det är...
Han lämnade tankegången oavslutad och hans ansikte
präglades av ett komiskt uttryck när han muttrade:
— Dede, Dede, vi måste helt enkelt gifta oss. Det är vår
enda möjlighet och vi måste lita på att slumpen kommer att
låta oss lyckas.
Men tårarna höll åter på att välla upp i hennes ögon när
hon skakade på huvudet och gick uppför trappan mot dörren.
KAPITEL 20
När nu den nya färjeförbindelsen mellan Oakland och San
Francisco började komma igång, och det visade sig att restiden
skurits ner till hälften, började också Ljusan Dags flod av
fruktansvärda utgifter att vända sig. Visserligen vände den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
