Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var det femte esset, det var jokern själv i
gröngölings-poker. Det var kortens kort och han skulle spela ut det för
allt det var värt när turen kom till det. Ännu hade inte turen
kommit dit. Först måste det redan pågående spelet spelas till
slut.
Dock kunde han inte ur sitt medvetande undantränga bilden
av dessa bronsfärgade tofflor, denna tätt åtsmitande klänning
och hela den kvinnliga mjukhet och formbarhet som präglat
Dede i hennes egen bostad i Berkeley. Ännu en regnig söndag
telefonerade han till henne att han skulle komma upp. Och i
likhet med vad som hänt ända sedan den förste mannen såg
på den första kvinnan och fann begär i henne spelade han ut
det manliga tvångets blinda styrka mot kvinnans hemliga
längtan att ge efter. Inte för att det var Ljusan Dags sätt att
ödmjukt böna och be. Tvärtom var han behärskande i allt han
företog sig, men han hade ett sätt att böna på ett komiskt sätt
som Dede fann svårare att motstå än en ödmjuk älskares böner.
Det blev dock ingen lyckad situation ty Dede som slets mellan
sitt eget begär, sin desperata svaghet och sitt sunda förnuft
som hatade denna svaghet skrek:
— Ni tjatar på mig att jag ska chansa på att gifta mig med
er nu och hoppas på att det hela kommer att lyckas. Och hela
livet är ett vågspel, säger ni. Gott, låt oss spela då. Ta ett mynt
och kasta upp det i luften, blir det gubbe så gifter vi oss och
blir det pil ska ni lämna mig i fred för alltid och aldrig mer
tala om äktenskap med mig.
Ljusan Dags ögon flammade upp i en eld av kärlek och
spelarpassion. Ofrivilligt körde han ner handen i fickan efter
ett mynt. Sen hejdade han sig och hans blick blev orolig.
— Fortsätt bara, sa hon skarpt, dröj inte. Jag kanske kan
ändra mig och då förlorar ni chansen.
— Lilla gumman. Hans liknelse var humoristisk men det
fanns ingenting av humor i dess innebörd. Gumman lilla, jag
skulle spela hela vägen ända från skapelsen till domens dag.
Jag skulle satsa en gyllene harpa mot en annan mans gloria.
Jag skulle slå krona och klave vid det Nya Jerusalems port eller
sätta upp ett faraospel vid dess portar. Men fördöme mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
