Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det går utmärkt, sa han till Hegan varje morgon. Och
han lät samma hoppfulla stämning komma till uttryck hela
dagen lång utom vid de tillfällen han fick slåss hårt med folk
för att få sin vilja igenom.
Varje morgon klockan åtta satt han vid sitt skrivbord.
Klockan tio hoppade han in i bilen och gjorde en runda förbi
bankerna. Vanligtvis hade han med sig i bilen de dryga tiotusen
dollar som hans färjor och spårvägar tjänat in föregående dag.
Dessa fick användas för den svagaste punkten i hans
finansiella fördämningar. Och med den ene bankdirektören efter den
andre utspelades samma skådespel. De var alla paralyserade
av skräck och han började med att spela sin roll som den store
livskraftige optimisten. Tiderna höll på att förbättras. Visst
var de bättre. Alla tecken fanns redan. Det enda man behövde
göra var att hålla ut en tid till. Det var ju det hela. Det var
redan mindre knappt om pengar ute i östern. Se på
omsättningen i Wall Street det senaste dygnet. Det visade vart
vinden blåste. Hade inte Ryan sagt det förresten? Och ryktades
det inte att Morgan redan förberedde det och det?
Vad han själv beträffar, höll inte inkomsterna från
spårvägarna på att öka? Trots paniken flyttade allt fler och fler
in till Oakland. Man hade redan börjat se en viss rörelse på
tomtmarknaden. Han höll just nu på att underhandla om
försäljning av närmare tusentalet tunnland av hans förortsmark.
Naturligtvis skulle det ske med lite förlust, men det skulle
minska påfrestningen på dem alla och sätta mod i de
har-hjärtade. Det var det som var orsaken till det hela, de
har-hjärtade. Hade man inte haft några harhjärtade här så hade
det inte blivit någon panik. Nu höll ju just det där
syndikatet från öststaterna på att förhandla med honom att
överta aktiemajoriteten i Sierra and Salvador Power Company.
Det visade att man var övertygad om att det skulle bli bättre
tider.
Och om det inte blev något glatt samspråk utan böner och
enträgna anmodanden eller till och med direkt syning och
kamp från bankernas sida så svarade Ljusan Dag med samma
mynt. Om de skällde så skällde även han. Om den tjänst han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
