- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
279

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och fortfarande förvirrad och grubblande höll han upp sin egen
hand och såg på den som på ett nytt och främmande föremål.
Han kände inte denna hand. Det var säkerligen inte samma
hand han hade burit med sig under alla år. Samma gamla
hand? Då hade det ju varit rena barnleken att bryta ner den
där unge jätten. Men denna hand — han fortsatte att stirra
på den med en så tvivlande förvirring att ungdomarna brast ut
i vrålande skratt runt honom.

Skrattsalvan väckte honom. Först föll han in i den och
sedan blev hans ansikte sakta allvarligt. Han lutade sig mot
släggkastaren.

— Pojk, sa han. Låt mig ge dig ett råd. Gå härifrån och
ge fan i att dricka innan du har blivit fast för det.

Den unge mannen rodnade ilsket men Ljusan Dag fortsatte
ihärdigt:

— Lyssna till far din, du, och låt honom säga några ord.
Jag är ung själv, men ungdom är jag inte. Låt mig säga dig
att om jag hade brutit arm med dig för ett par år sen hade det
varit som att överfalla och misshandla en barnkrubba.

Slosson såg tvivlande ut under det att de andra flinade och
uppmuntrande trängdes runt Ljusan Dag.

— Pojk, jag predikar inte. Det här är första gången jag
har kommit till botbänken och det var du själv som kastade
dit mig. Ordentligt. Jag har sett en del i min dar och jag
är ju inte så kräsen. Men låt mig säga dig med en gång att
jag är värd gud vete hur många miljoner och att jag förbanne
mig skulle ge dom allihop med en gång bara för att kunna
bryta ner dig. Och det betyder bara att jag skulle ge upp hela
rasket bara för att få komma tillbaks dit jag började. Innan
jag slutade sova under stjärnorna för att ge mig in i städernas
hönshus, dricka cocktails och lyfta upp fotterna och forslas
fram. Pojk, det är det som är felet med mig och det är så jag
känner för det hela. Ta bara väl vara på dig själv och tänk
över mitt råd då och då. Godnatt.

Han vände sig om och vinglade ut ur baren. Den moraliska
effekten av hans ord förfelade dock sin verkan då han var
så påtagligt full.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free