Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 21 - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fortfarande förvirrad återvände Ljusan Dag till sitt hotell,
åt middag och gjorde sig redo att gå till sängs.
— Den förbannade spolingen! muttrade han. Bröt ner mig
hur lätt som helst. Mig!
Han höll upp den brottsliga lemmen och tittade med dum
förvåning på den. Den hand som aldrig fått stryk! Den hand
som fått jättarna i Cirde City att skälva till! Och en
barn-rumpa, en skrattande student hade kunnat bryta ner den —
två gånger om! Dede hade rätt. Han var inte samme man
längre. Förhållandet krävde allvarligare eftertanke än han
någonsin hade gett det. Men detta var inte den lämpliga
tidpunkten. På morgonen, efter en god sömn skulle han ge sig tid att
tänka på det.
KAPITEL 22
Ljusan Dag vaknade som vanligt med knastertorra läppar,
mun och hals, drack en ordentlig klunk vatten från
tillbringa-ren som stod bredvid sängen och återknöt till tankegången där
han hade lämnat den föregående kväll. Han tänkte igenom
hur den finansiella påfrestningen hade lättat. Äntligen
ljusnade det. Även om vägen fortfarande var svår hade han redan
passerat de farligaste ställena. Som han hade sagt till Hegan,
strama tyglar och försiktigt spel var allt vad som nu behövdes.
Visst skulle det komma faror och småskalv men inget som
var så farligt som det som redan genomgåtts. Han hade blivit
illa åtgången men han hade klarat sig genom det utan att
bryta några ben och det var mer än vad man kunde säga om
Simon Dolliver och många med honom. Och inte en enda av
hans affärsvänner hade ruinerats. Han hade tvingat dem att
stanna kvar i skyttelinjen för att klara honom, och när han
klarade sig klarade även de sig.
Han tänkte vidare och kom fram till händelsen i Parthe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
