Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nonbaren där den unge idrottsmannen hade brutit ner hans
arm. Han var inte längre förvirrad över vad som hänt. Men
han var chockad och han sörjde så som bara en verkligt stark
man kan göra över att se sin styrka ebba ut. Och situationen
var alldeles klar för att hans ens skulle kunna vika undan
från att se sanningen i ögat. Han visste varför han brutits ner.
Inte därför att han var en gammal man. Han var bara i
början av sin krafts dagar och hade allt varit rätt så hade det
varit släggkastarens arm som hade brutits ned. Ljusan Dag
visste att han tagit friheter mot sig själv. Han hade alltid sett
på sin egen styrka som någonting varaktigt och nu hade den
sakta runnit bort från honom, år från år. Så som han hade
ställt diagnosen hade han kommit in från stjärnorna för att
rugga i städernas hönshus. Han hade nästan glömt bort hur
det var att gå. Han hade dragit upp benen under sig och
forslats omkring i bilar, droskor, vagnar och elektriska spårvagnar.
Han hade inte tagit någon motion och han hade låtit alkoholen
sprida sin röta genom sina muskler.
Var det verkligen värt allt detta? Vad betydde hans pengar
när allt kom omkring? Dede hade rätt. De kunde inte köpa
honom mer än en säng åt gången och samtidigt gjorde de
honom till den ynkligaste av slavar. De surrade fast honom. Han
var kringsnärjd av dem i detta ögonblick. Även om han så
önskade kunde han inte tillbringa denna dag till sängs. Hans
pengar ropade på honom. Kontorsvisslan skulle snart blåsa
och då måste han följa med. Morgonens tidiga solsken flödade
in genom hans fönster — det skulle vara en underbar dag att
rida genom bergen på. På Bob med Dede bredvid sig på Mab.
Dock kunde alla hans miljoner inte köpa denna enda dag åt
honom. Ett av dessa småskalv kunde inträffa och då måste
han vara där för att kunna parera det. Trettio miljoner! Och
de dög inte ens till att övertyga Dede att rida på Mab. Den
Mab han hade köpt och som inte användes och bara fetmade
uppe på ängarna. Vad var trettio miljoner värda om de inte
kunde köpa en man en ridtur med den flicka han älskade?
Trettio miljoner! Som tvang honom att komma hit och gå dit,
som tyngde honom som lika många kvarnstenar, som förstörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
