- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
285

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dede kunde inte underlåta att småle.

— Oj vilken stormvind till karl du är! Jag blåser riktigt
bort. Och du har inte förklarat det hela för mig med ett
enda ord.

Ljusan Dag log mot henne när han svarade.

— Ser du Dede, det här, det kallar kortspelare för syning.
Inte någon flirt längre och inga fina ord och ingen
lång-distansfäktning längre mellan oss. Vi måste helt enkelt tala
ut nu. Sanningen, hela sanningen och intet utom sanningen.
Nu ska du svara på några frågor från mig och sen kommer
jag att svara på dina. Älskar du mig mycket nog för att gifta
dig med mig?

— Men ... började hon.

— Inga men, avbröt han henne skarpt. Nu synar vi. När
jag säger giftermål då menar jag precis vad jag sa dig redan
då jag kom i dag, att vi ger oss iväg och lever uppe på
gården. Älskar du mig nog mycket för det?

Hon såg på honom ett ögonblick, sen sänkte hon blicken
och hela hennes varelse tycktes säga ja.

— Kom då, låt oss börja! Musklerna i hans ben spändes
ofrivilligt som om han skulle till att föra henne mot dörren.
Min bil väntar på oss därute. Det finns ingenting att förlora
tid på.

Han böjde sig fram mot henne.

— Jag antar att det är tillåtet, sa han när han kysste
henne.

Det var en långvarig omfamning och hon var den första
som talade efter den.

— Du har inte svarat på mina frågor. Hur är detta
möjligt? Hur kan du lämna dina affärer? Har någonting
hänt ?

— Ingenting har hänt ännu men det kommer att börja
hända saker illa kvickt. Jag har lagt hela din predikan på
hjärtat, och jag har kommit till botgörarbänken. Du är min Gud
och Herre och jag kommer att tjäna dig. Resten kan dra så
långt vägen räcker. Visst hade du rätt. Jag har varit mina
pengars slav och eftersom jag inte kan tjäna två herrar så låter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free