Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kommer du att vara öppen och ärlig? Gott! Vilket skulle
du hellre vilja ha — mig med pengar eller mig och gården?
— Men ... började hon.
— Inga men. Mig och pengarna?
Hon svarade inte.
— Mig och gården?
Fortfarande svarade hon inte och fortfarande var han lika
oberörd.
— Du förstår, jag vet ju vilket ditt svar är, Dede, och det
finns ingenting mer att tala om. Nu ger du och jag oss iväg
och vi byter våra höga hästar mot Sonoma. Du behöver bara
besluta dig för vad du ska ta med dig och om några dagar
kommer jag att sända ut ett par karlar som packar det åt dig.
Det kommer väl att vara det sista arbete någon annan utför för
oss. Det blir du och jag som får packa upp och möblera.
Hon gjorde ett sista försök.
— Elam, kan du inte vara förnuftig? Det finns tid att tänka
om. Jag kan telefonera ner till stan och få tag i Hegan så fort
han kommer in på kontoret...
— Men jag är ju den ende förnuftige i hela sällskapet just
nu, svarade han. Titta på mig bara, jag är ju hur lugn som
helst och lycklig som en prins under det att de andra hoppar
omkring mig här som en flock dörädda höns i väntan på att
bli nackade.
— Jag skulle gråta om jag kunde tro att det skulle hjälpa
något, hotade hon.
— Och då antar jag att jag fick hålla dig i mina armar
lite till och hålla på att lugna dig lite, hotade han tillbaka. Och
nu måste jag gå. Det är bara synd att du gjorde dig kvitt Mab.
Du kunde ha sänt upp henne till gården. Men jag kommer att
se till att du kommer att ha någon häst att rida på i alla fall.
När han stod vid trappan och tog adjö sa hon:
— Du behöver inte sända efter dom där karlarna. Det
kommer inte att bli någon packning för jag kommer inte att gifta
mig med dig.
— Jag är inte ett dugg rädd, svarade han och gick utför
slänten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
