Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en brant och hal ridväg tvärs över bäcken, de red vidare uppåt
genom den dystra rödvedskogens skymning och fram genom
en snårig skog av ek och mandrono. De kom fram till en liten
röjning där gräset växte midjehögt.
— Vårt, sa Ljusan Dag.
Hon böjde sig fram i sadeln, drog ett strå av det mogna
gräset och tuggade på det mellan sina tänder.
— Sött bergshö, sa hon. Just den sort som Mab
tycker om.
Och under hela ridturen fortfor hon att ropa till av
förtjusning och överraskning.
— Och du sa aldrig någonting om detta! förebrådde hon
honom när de såg tvärs över den lilla röjningen och
Sonoma-dalens väldiga bergslinjer tornade upp sig över skogarnas
sluttningar.
— Kom, sa han och de vände och red tillbaka genom
skogens skugga, tvärs över bäcken och fram till liljan vid källan.
Också här där vägen gick genom den branta sluttningens
snårskog hade han röjt en grov ridväg. När de pressade sig uppåt
i serpentiner fick de snabba glimtar av utsikten genom detta
grönskande hav. Dock hejdades alltid deras blickar av en mur
av grönska och alltefter det de klättrade uppåt slog skogen sina
valv över dem, endast här och där gav en reva solljuset
möjlighet att skjuta ner spridda pelare av ljus. Och runt om dem
fanns ormbunkar, från de små gyllensvarta och jungfruhår till
stora väldiga ormbunkar en eller en och en halv meter höga.
Allteftersom de tog sig uppåt kunde de under sig se knotiga
stammar och grenar från fallna träd. över dem svävade samma
väldiga, knotiga grenar.
Dede hejdade sin häst och suckade över alltings skönhet.
— Det är som om vi simmade, sa hon och steg upp genom
en djup bassäng av grön stillhet. Över oss är himlen och
solen men detta är en bassäng och vi är många famnar under
ytan.
De red vidare men en viol som växte bland jungfruhåren
fångade hennes blick och hon höll åter in sin häst.
De kom upp på krönet och dök upp ur bassängen in i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
