Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans pojkaktigt fåraktiga leende räckte för att man skulle
förstå vad det rörde sig om och hon nickade sitt bifall.
— Vi kan ta oss över genom Bennetdalen, sa han, det är
genare då.
Det var ingen större svårighet att hitta Slosson i Santa Rosa.
Han och hans sällskap hade tagit in på Oberlin Hotel och
Ljusan Dag träffade den unge släggkastaren på kontoret.
— Hör hit pojk, sa Ljusan Dag så fort han föreställt Dede.
Jag har kommit hit för att ge dig ännu en chans att bryta arm.
Här duger det bra.
Slosson log och accepterade utmaningen. De två männen
stod ansikte mot ansikte, deras högra armbågar vilade mot
disken, händerna greppade. Slossons hand tvingades snabbt bakåt
och nedåt.
— Ni är den förste man som någonsin lyckats med det,
sa han. Låt oss göra ett försök till.
— Visst, svarade Ljusan Dag. Och glöm inte, pojk, att du
var den förste som bröt ner mig. Det var därför jag satte iväg
efter dig idag.
Åter greppade deras händer varandra och åter bröts Slosson
ner. Han var en bredaxlad, muskulös ung jätte, nästan ett halvt
huvud längre än Ljusan Dag och han gav öppet uttryck åt sin
besvikelse och bad om ett tredje försök. Denna gång
stålsatte han sig inför anspänningen och under ett ögonblick kunde
utgången tyckas oviss. Med blossande ansikte och
sammanbitna tänder mötte han den andres styrka ända till dess att
hans egna muskler gav vika och svek honom. Luften rusade
häftigt ut ur hans lungor när han spände av i uppgivenhet och
handen föll slakt ner.
— Ni är för mycket för mig, erkände han. Jag hoppas bara
att ni inte slår er på släggkastning.
Ljusan Dag skrattade och ruskade på huvudet.
— Vi kunde ju göra en kompromiss och låta var och en
hålla på med sitt. Du med släggkastning och jag med
armbrytning. Men Slosson vägrade att erkänna sig besegrad.
— Vänta, ropade han när Ljusan Dag och Dede satt på
sina hästar redo att ge sig av. Skulle inte jag kunna få komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
