Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skymd vrå där han kunde se utan att själv synas. Hon matade
hönsen, hon kastade den ena handen säd efter den andra åt
dem och skrattade åt deras upptåg.
När han såg henne tycktes den paniska skräck som gripit
honom ge vika, och han vände om och sprang utför stigen
igen. Åter klättrade han uppför rasbranten, men denna gång
klättrade han högre upp än förut. Han bar häcken och spaden
med sig. Och åter slet han ursinnigt men denna gång med ett
annat syfte. Han arbetade skickligt, släppte loss skred efter
skred av röd jord, den forsade ner och täckte allt han bragt i
dagen. Han gick till och med in i skogen och hämtade
famnar fulla med fjolårslöv som han slängde ut över rasbranten.
Men det gav han upp som ett fåfängt arbete och han sände
i stället än fler skred av röd jord utför branten mot sin nyss
lämnade arbetsplats till dess varje spår av åderns utskjutande
väggar hade försvunnit.
Därefter reparerade han den trasiga ledningen, samlade upp
sina verktyg och började gå uppför stigen. Han gick sakta och
kände en stor trötthet likt en man som genomgått en skakande
kris. Han ställde undan verktygen, drack djupt av vattnet som
åter strömmade genom ledningarna och satte sig ned på
bänken utanför den öppna köksdörren. Dede höll på att laga
kvällsvarden därinne och ljudet av hennes fotsteg ingav honom
ett oändligt lugn.
Han andades in den doftande bergsluften i djupa drag som
en dykare vilken just kommit upp till ytan. Och när han
andades in denna luft såg han med öppna ögon på molnen och den
blå himlen och dalgången som om han andats in även dem
samman med luften.
Dede visste inte att han hade återvänt och ibland vred han
på huvudet och kastade en förstulen blick på henne. Såg
hennes effektiva händer, hennes bruna hårs bronsfärg som glödde
av eld när hon gick tvärs över den solgata som flödade in
genom fönstret. Hennes löftesrika figur genomborrade honom
med en smärta som var förunderligt öm och förunderligt
söt-mande. Han hörde henne nalkas dörren och höll beslutsamt
blicken riktad mot dalen. Därefter hisnade han så som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
