Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid hisnade när han kände hennes smekande fingrar genom
sitt hår.
— Jag visste inte att du kommit tillbaka, sa hon. Var det
allvarligt?
— Det var ganska allvarligt det där skredet, sa han under
det han fortfarande blickade långt bort och kände hennes
hisnande beröring. Mycket allvarligare än jag räknat med. Men
jag har en plan. Vet du vad jag kommer att göra? Jag
kommer att plantera eucalyptus över det hela. Dom kommer att
hålla det stilla. Jag ska plantera dem tätt som gräs så att inte
ens en hungrig hare kan klämma sig in mellan dom och när
dom väl fått rota sig ordentligt kan ingenting i världen sätta
den slänten i rörelse igen.
— Var det verkligen så illa?
Han skakade på huvudet.
— Ingenting att bli upprörd över. Men jag vill bara inte
se något förbaskat skred segra över mig. Jag kommer att
försegla det där skredet så att det kommer att ligga stilla en
miljon år framåt. Och när domsbasunen ljuder och Sonoma
Moun-tain och alla andra berg på jorden blir till intet då kommer
fortfarande det där skredet att stå stilla, fastbundet av
trädrötterna.
Han la armen om henne och drog ner henne på sina knän.
— Säg liten, du går ju miste om en hel del genom att bo
härute på gården, gör du inte? Musik och teater och allt det.
Har du aldrig en liten längtan att släppa hela det här och gå
tillbaka ?
Han var så orolig inför hennes svar att han inte vågade se
på henne, och när hon skrattade och skakade på huvudet kände
han en stor befrielse. Han märkte också den oförminskade
ungdom som klingade i hennes pojkaktiga skratt.
— Du, sa han med en plötslig hårdhet. Låt nu bli att gå
bort till det där raset innan jag hunnit plantera träden där och
fått dem att ta rot. Det är ganska farligt och sannerligen
jag har råd att förlora dig nu inte.
Hon tryckte sina läppar mot hans och han kysste henne
hungrigt och passionerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
