Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den protestantiska koralen såsom inspirerad tondikt. 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modifierad lydelse vid deras inkorporering med den andliga
sången. Denna senare lydelse hafva de i pröfningens degel
erhållit af andliga tondiktare. Då behöfver man i regeln ej
gå längre, utan stanna vid den (alltid ledigt rytmiska)
lydelse, som de erhöllo, då de öfvergingo till andlig text.[1]
En enklare och fullständigare lösning af »koralfrågan»
kan icke tänkas än med ledning af dessa källskrifter. Alla
fantasier om en blott accentuerande rytm, som betyder:
lika långa noter, »som skiljas genom accenten», försvinna.
Ingen människa tror nu mera på denna accentuerande rytm,
utom uppfinnarna själfva, som därmed tänkt sig kunna dölja
tomheten och bristen på rytm. Slå upp alla dessa koralens
berömda mästare, en Johannes Eccard (1553—1611), en
Hans Leo Hassler (1564—1612) eller själfva Martin Luther
och hans båda musikredaktörer Ludzvig Sennfl (1492—1557)
och Johann Walther (1496—1570), Orlando di Lasso
(1532—1594), den store nederländaren, vidare Michael Prätorius
(1571—1621), den mångkunnige samlaren. Dessa äro ojäfviga
vittnen. De hafva i förträffliga sättningar, koralbearbetningar
af fulländad konst, undan tidsopinioners förödande stormar
räddat hela grundstocken af den protestantiska koralen, både
till melodi och rytm.
Innan dessa trovärdiga vittnen blifvit hörda, voro koralens
(och kyrkans) vedersakare så godt som oåtkomliga. Nu
äro de afväpnade, desavuerade. Det båtar dem icke att
vädja till den store Seb. Bach, emedan, som längre fram
skall visas, den egendomligt godtyckliga ändringsproceduren
försiggått hufvudsakligen redan innan den tid, då hans
verksamhet inföll.
Nu till omnämnande af några bland denna tids betydande
koralkomponister. Främst möter oss namnet Johann Crüger
(1598— 1662). Vid hans (liksom vid berömda föregångares
och efterföljares) toner genomdallrar oss känslan af religionslifvets
helgd. Tänk blott på: Huru länge skall mitt hjärta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
