Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den protestantiska koralen såsom inspirerad tondikt. 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ande, full af nåde; Jesus är min hägnad; Nu tacken Gud,
allt folk[1]; Hvar är den vän, som öfver allt jag söker m. fl.
Men dessa ha, lika litet som de i förutvarande samlingar,
någon blott accentuerande rytm, n. b. när de äro rätt återgifna.
Herm. Schein (1586—1630): Till härlighetens land
igen m. fl. Johann Schopp (1600—1642): Helge Ande, hjärtats
nöje; 101 b m. fl. J. R. Ahle (1625—1673): Dit du
går, dit går ock jag[2] (urspr:n Liebster Jesu, wir sind hier).
Heinrich Albert (1604—1651): Än ett år uti sitt sköte (att
jämföra med 204 a, Sv. koralbok). M. Vulpius (1560—1616).
Melchior Franck (1573—1639) och flera andra. Från franska
reformerta församlingen upptog lutherska kyrkan efter Claude
Goudimel (1505—1572), Palestrinas lärare, några af sina
bästa melodier: i Sv. koralbok n:is 33 a (ändrad i »1695»
såsom vid b); 107 a; 129 (»77:an»), typisk för blandad
taktart, hvaraf sedermera, då denna af 1700-talet alls inte
begreps, bildades den meranämnda s. k. »accentuerande
rytmen» (skriften läsen, men icke förstådd), då man ljög bort
notvärdena; vidare 198; 204 b; 277 a; 285 b; 359 (af
»förenklare» melodiskt och rytmiskt skadad); 374; 385; 418 a;
465; 500.
Från Bömiska bröderna härstamma den högtidliga 139 a
och 152 a.
Bland framstående källskrifter från denna tid ha vi att
äfven anteckna svenska kyrkosångens skönaste skatt, den
redan omnämnda 1695 års sv. koralpsalmbok (redigerad
af H. Vallerius). Den har äfven betecknats såsom den
enda i Sverige af K. Maj:t antagna. Som jämförelse med
»1819» är den högst intressant, blott man inte kommer på
den märkvärdiga idén att anse den senare såsom en förbättring
af den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
