- Project Runeberg -  1819-1918. En studie över den protestantiska koralen /
24

(1907) [MARC] Author: Johan Lindegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Musikvetenskapen och koralrestitutionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturligtvis fick ingen tjänstgörande organist göra någon ändring,
bunden som han var af det »antagna» tjänstgöringsregiementet
(hvarmed förstods koralboken[1]), och som alla våra koralister
voro organister och kantorer, var det ju tydligt, att
ingenting kunde åtgöras. I åtskilliga stockholmsförsamlingar
hade man börjat tillsätta organister och kantorer blott på
förordnande för att — som det troddes — vid risk af lefvebrödets
förlust afhålla dem från att kasta kärliga blickar
öfver till en icke »renlärig» koral. De hade sålunda att
utstå en Jobs lidanden.

Det föll ingen in att tänka på, att liksom våra predikanter
under gamla bibelöfversättningens dagar vanligtvis togo
tillfället i akt och i sin utläggning rättade en hel del
öfversättningsfel i en uppläst text,[2] på samma sätt och väl
med samma rätt hade hvarje sångledare medelst sin orgel,
sin sångröst och ännu bättre genom sin kör tillfälle att
söndagligen bringa åtskilliga grundligt malträterade melodier
till deras rätta lydelse. Men det skedde ej.[3]

»I lutherska kyrkan är musiken blott en ödmjuk
tjänarinna», hade den store Törnwall sagt. Och han hade rätt.
Den hade från sin ursprungligen världsbetvingande makt
såsom en lagens och evangeliets jämlike (det sanna, det
goda och det sköna äro ett) nedsjunkit, icke till den ödm
jukhet som ju bör pryda hvarje kristligt sinne, ack! den
ägde den förut, utan till slafvens personligt om edvetna
ståndpunkt; förlorat sin ryggrad — rytmen —, sin talande
tunga — accenten —, sin lunga — den öfverväldigande
kraften.


[1] Redan i början på 80-talet hade kyrkomötet med ett visst beklagande
förklarat, att denna icke vore antagen.
[2] Jmfr t. ex. gamla öfversättningen (början af Pauli tal till atenarna)
Ap. 17: 22.: Jag ser, att I i alla stycken umgåns med vantro med nya
öfversättningen: Jag ser, att I uti allt ären mycket benägne för gudsdyrkan.
Hvilken skillnad! Hvilken förbättring!
[3] Hvarföre afskref man icke i k. Biblioteket alla dessa lättvinneliga och
säkra, sköna melodiskt-rytmiska beriktiganden, som stodo att bokstafligen
taga på hyllan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljkoraler/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free