Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slutet. År 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fördröjandet af psalmboksrevisionen hade gjort, att de
många kända metriska inadvertenserna, såsom: »Vänd af
din vrede», »Din sanna fruktan och» m. fl. hade blifvit den
käpphäst, på hvilken metrikerna, ett ringa fåtal organister,
ridit spärr emot den sannskyldiga koralrytmen. Inför deras
lära, att texten vore hufvudsaken, måste de verkliga rytmerna
ge vika för en godtycklighet som beröfvade koralen
all hållning. I grund och botten föraktande den protestantiska
koralen, använde de den blott för sina egna syften
och hugskott. I stället för att vi andra gladde oss åt att
se nyrenoverade, äkta gamla koraler, stodo metrikerna alltid
färdiga att, likt draken i Uppenbarelseboken, uppsluka de
nyfödda. Metrikerna uppträdde med stor pondus på alla
koralmöten och ansågos representera bildningen (i metrik),
beläsenheten, religionen. De voro den tidens enda
musikauktoriteter.
Vår bokligt lärda värld hade, med sina barndoms- och
ungdomsminnen från skolbänken, äfven det af läroverkets
dagliga morgonandakt med koral, där denna ackompanjerades
å ett mindre harmonium af något litet snällt underbarn till
10-åring. Att bortåt ett decennium dagligen under likgiltig
tystnad deltaga i denna repertoar på cirka 7 koraler, svaga,
stela, färglösa, utgjorde den kurs i ämnet, som blitvande
studenter, professorer, församlingslärare, kyrkofurstar, ledamöter
af akademier och lärda samfund, publicister och andra
snillen, utom i undantagsfall, hade till sitt förfogande, när
det gällde att, därtill uppfordrade, yttra sig i »koralfrågan».
(Den var nämligen och förblef alltid en fråga, huru mycket,
huru ofta den än dryftades och »ordnades».)
Spåren förskräcka. Men icke desto mindre hade under
årens lopp ej så få musikbegåfvade ungdomar offrat sina
bästa dagar och krafter, ja fortsatt därmed in i ålderns höst,
att af böjelse för ämnet genomleta k. Bibliotekets alla gömmor
för kyrkomusik, själfva bekostat sig resor och facklitteratur,
i nattens timmar suttit vid studielampan, om
dagarna gett lektioner, men slutligen, dignande under öfveransträngning
och nattvak, bragts till ett hopplöshetens till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
