Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga varelser, som verkligen dansade väl — och
de sågo angenämt överraskade ut, då musiken
tystnade och hejdade dem i farlig närhet till deras
önskningars mål.
Bert och Mary hälsade varandra vid namn, men
Saxon kallade Bert »mr Wanhope», fastän han
tilltalade henne med hennes dopnamn. Och så skulle
Saxon och Bill Roberts presenteras för varandra.
Mary gjorde det med nervös vårdslöshet.
»Mr Roberts — miss Brown. Hon är min bästa
vän. Och hon heter Saxon. Är det inte ett stiligt
namn ?»
»Låter bra i mina öron», svarade Billy, i det han
tog av hatten och räckte fram sin hand. »Roligt
att få göra er bekantskap, miss Brown.»
Medan de skakade hand med varandra och Saxon
kände valkarna inuti formannens hand, uppfattade
hennes livliga ,ögon mångahanda ting. Allt vad
han egentligen såg var hennes ögon, och han fick
ett obestämt intryck av att de voro blå. Icke
förrän långt fram på dagen upptäckte han att de voro
grå. Hon såg däremot hans ögon alldeles sådana
de voro — stora, djupblå och vackra med ett
buttert pojkaktigt uttryck. Hon såg att de blickade
ärligt och öppet och hon tyckte om dem, liksom
den glimt hon uppfångat av hans hand och
beröringen med densamma. Därefter uppfattade hon
helt hastigt att hans näsa var kort och bred, att
hans kinder hade en frisk rodnad och att hans
överläpp var kort och tydde på bestämdhet, innan
hennes blick med välbehag fäste sig vid hans breda,
välskurna och skägglösa mun, vars röda läppar le-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
